Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
1
Godhjertade varelser funnos äfven, som ville trösta henne,
men deras tröst var värre än ingen. „Det är ej värre med di
än med många andra“, sade de. Detta var ingen tröst för henn.
som just genom sin djupa ånger och känsla af skuld fått d
undergifvenhet hon kände. „Kanske vår Herre tar barnungen“,
menade andra, „och hvad är det då stt sörja öfver?* Arma
hygsvalare, som verldens tröstare alltid förblifva! /
Men hvart skulle den stackars Mari, som nära nog var
utan huld och skyld, taga vägen för att finna tak öfver hufvudet
och skydd? Till sin morbror? Nej, aldrig dit! Till sitt första
husbondefolk? — nej, de hade icke rum för henne.
Hon bad och gret i sin rådlöshet och tog en kake, som
plötsligt vaknade hos henne, för en ingifvelse ofvanifrån, och
hvem kan säga, att den ej var det?
IV.
Mormodren hade haft en gammal bekant, som bodde vid
gränsen af Maris hemsocken; hos denna hade hon en gång varit
med sin mormor. Det var en mycket gammal, fattig och döf
gumma, som hade en liten egen stuga och försörjde sig genom
spånad. Man sade, att hon hade en skarp tunga och icke
skonade nästan, men mormor hade sagt, att det var en ärans
menniska. Till henne skulle hon gå, hos henne skulle hon söka
skydd!
Då hon sade sina kamrater farväl, frågade de hvart hon
skulle begifva sig.
»Till Wikskan vid Björknäs“, sade hon.
„Jo, du går just till den rätta“, gaf man till svar. „Tror
du, att hon tar dig? Jo visst! Hon kör dig på dörren, lita på
det!“
„Hon är hvass som etternässlan“, sade en annan.
„Du får inte för glada dagar, om hon tar dig“, menade
en tredje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
