Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
De båda flickorna gingo nu fram till den slumrande
väninnan, fattade hennes händer och den lfliga Sigrid slog
armen om hennes lif, kysste henne och utropade glädtigt:
„Slumrerska! Dagdrömmerska! Hvad skulle OÖskar Redwvitz
säga om han såg huru du behandlat Amaranth?“
De långa ögonfransarne höjdes nu öfver de ännu litet
tunga ögonlocken; rodnande och leende besvarade Clara flickornas
helsningar och sade, sedan hon hjertligt välkomnat dem:
„Oskar Redwitz skulle förlåta mig, om han visste, att jag
icke ens öppnat Amaranth. Det var så varmt i kyrkan i dag
och solen brände så het då jag gick hem, och hemma var ej
heller svalare, derför gick jag hit och tog med mig den första
bok jag fick tag uti, i tanken att här vid stranden skulle vara
friskare. Här gick det mig som ni sen, mina vänner; med
tillhjelp af vattnets söfvande sorl mot stranden och häggblommornas
doft har Nukku Matti lockat mig till Fjäderholmarne. Att jag
sof så tungt då ni öfverraskade mig, borde, om gamla Stinas
spådom står in, betyda rikedom och lycka för er“.
„Hos Signora Mara på Tistelön var du då inte — det
kunna vi intyga — ty du smålog i sömnen. Du drömde säkert
något gladt“.
„Men vi glömma ju alldeles kusin Alarik“, sade Sigrid
plötsligt. „Jag hoppas du ursäktar, att vi tagit honom med oss
hit, men ser du vi visste egentligen inte, hvad vi skulle roa
honom med, då pappa så oförmodadt måste resa bort just i dag
på eftermiddagen. Alarik är en sådan gentleman, så riktigt fin
och förnäm, att ett par landtlollor som vi måste känna sig smått
generade för honom, i synnerhet som han är så mycket äldre än
vi och vi dessutom ännu äro så obekanta med hvarandra“.
Clara log hjertligt och sade skämtande: „Ni tyckte, att
tre landtlollor skulle reda sig bättre med honom än blott tvenne.
Men han är hjertligt välkommen, likasom hvar om en som kommer
i mina käraste vänners sällskap“. Just som hon uppsteg och
skulle påsätta sin stora bruna halmhatt, erinrade hon sig sina
hängande flätor.
»„Nej, det här är för galet“, sade hon, „huru skall jag,
gamla menniskan, kunna presentera mig så här med hängande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
