Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
hår! Och inte en enda hårnål har jag, således ingen ressurs att
fästa upp dem; hettan är skuld till det här, ty jag tyckte att
flätorna gjorde mitt hufvud ännu varmare, derför tog jag ned
dem“.
„Oroa dig inte för flätorna Carissima“, sade Sigrid
skälmaktigt leende, „Alarik är en stor beundrare af det pittoreska.
De och den stora bruna hatten samt dina mörka ögon gifva dig
utseende af en italiensk bondflicka, och ingen sådan har, derom
är jag öfvertygad, präktigare flätor än dina“.
„Jag önskade hellre att se ut hvad jag verkligen är —
en finsk“, sade Clara leende.
„Intet skämt nu längre, Sigrid lilla“, sade Agnes helt
värdigt, som äldre syster, „jag skall gå efter Alarik, som redan
väntat alltför länge“.
Agnes gick, men Sigrid, alltid yr och lekfull, var ingalunda
böjd att lyda sin syster, utan fortfor att jollra, tills Agnes
återkom med kusinen.
Nu presenterades baron Vernersköld behörigen för deras
kära väninna, Clara Rosenberg. Med fin takt besvarades några
lätta anmärkningar om traktens skönhet, som baron Alarik
framkastade, och snart utspann sig ett lifvadt samtal om
fosterlandets utmärkta skönhet, den baron Vernersköld, som mycket
vistats i utlandet jemförde med fremmande länders.
„Det är lyckligt för mig“, sade Sigrid, „att jag troligen
aldrig får tillfälle att se Schweitz, Italien och andra beprisade
och besjungna trakter, ty jag är så mottaglig för intryck, att
jag kanske kunde bli min första kärlek, mitt fosterland otrogen “.
„Du gör dig sjelf orätt“, sade Clara, „det skulle kanske
tvärt om gå för dig som för den der lappen vi en gång läste om,
hvilken, omgifven af all söderns härlighet, blott längtade efter
litet snö att lägga på sitt hufvud“.
»Nej, aldrig skall jag längta efter något så kallt som snö“,
sade Sigrid. „Men nu skola vi bese Claras lilla paradis, så skall
du sedan säga mig, bäste Alarik, om det i hela vida verlden kan
finnas en täckare vrå än denna“.
Höga branta berg omslöto den lilla dalen, egentligen blott
en smal strandremsa, och sköto skyddande ut i sjön, så att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
