Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Nämdemanskan var en liflig och duglig qvinna, mellan
fyratio och femtiotalen, ljuslätt, qvick i rörelser, tal och tankar,
redbar och ordentlig, men något böjd för hersklystnad, högmod
och fariseisk egenrättfärdighet. Utom Clara hade föräldrarne en
yngre dotter Lotta, som var rödkindad kort och knubbig — sin
mors afbild; Clara hade deremot ärft mycket af sin far, såsom
hans kunskapsbegär och ljusa förstånd, hans lugna besinning och
jemna lynne. Af modren hade hon deremot fått ett glädtigt och
lifligt väsen.
„Men“, frågar någon med skäl: „huru kom det sig, att
bondedottren Clara var förtrogen väninna till öfverste Ädelkronas
döttrar ?“
Den saken har sin egen lilla historie, som vi skola meddela.
Agnes och Sigrid hade en förträfflig guvernant, som handledt dem
från deras första bekantskap med böcker; hon blef en gång
tvungen att på ett par månader lemna sina elever, som då voro
elfva och tolf år gamla. För att de under denna tid ej skulle
försumma studierna, tillrådde hon deras föräldrar, att låta dem
taga några timmar i veckan för socknens framstående
folkskolelärarinna. De deltogo äfven i skolans räknetimmar och lekte då på
lediga stunder med de hyggliga skolbarnen.
Bland dessa var Clara i allo den första och förnämsta.
Agnes och Sigrid fattade en enthusiastisk vänskap för den vackra
bondflickan och kommo snart underfund med att hon ej önskade
någonting i verlden så mycket, som att få lära sig något mera,
sedan hon nu genomgått skolans kurs.
Hvad förmå ej tvenne barn, som äro sina föräldrars
ögonstenar! Med smekningar, böner, ja tårar utverkade de, att Clara
skulle få komma till Linnarnäs för att deltaga i deras läsning för
mamsell Freder, om hennes föräldrar tilläto det. Utom sig af
sällhet kommo flickorna till skolan. Clara tackade dem med en
fuktig glans i sina stora mörka ögon, men var ej säker om
föräldrarnes — eller egentligen modrens bifall till detta lockande
förslag — fadren hade aldrig nekat henne något som stod i hans
makt att gifva och skulle heller aldrig göra det; detta stod
liksom inristadt i Claras barnahjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
