Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Da trenne barnen öfverlade om bästa sättet att andraga
ärendet hos den stränga nämdemanskan, och resultatet blef att
öfverstinnan med Sigrid och Agnes gjorde ett vänskapligt besök
hos grannarna på Vreta. Öfversten och nämdeman kände och
värderade hvarandra af gammalt, ty de hade i kommunala
angelägenheter ofta att skaffa med hvarandra, och man underhöll
redan ett slags umgänge, i så måtto att man som goda grannar
egnar och anstår bjöd hvarandra på läsförhörs- och
fartygsutskjutningskalaser, bröllop och dylikt. Att öfverstinnan med sina små
fröknar kom så alldeles apropos var dock något ovanligt, och
nämdemanskan blef, oaktadt sin ganska respektabla portion
högmod, litet häpen öfver besöket, öfver att hon just råkade ha sin
nymanglade tvätt utbredd i salen för att „slå sig“, innan den
inlades i skåpet, och att hennes hvetebullar ej voro riktigt
färska, ty traktering skulle det vankas, både kaffe, vin och
pannkakor åt små fröknarna, ty att de tyckte om sådana, det
visste hon af Clara.
Nu blef det ett krusande, nigande och obligerande, från
trappan börjande, såsom det hör till god ton, då man får ärade
gäster; de trenne flickorna utbytte blickar af hemligt förstånd
och gingo ut på trappan, då öfverstinnan efter vänskapligt
samspråk om flerehanda saker, hvilket blef ganska vidlyftigt, emedan
nämdemansmor hade en synnerligt „talande tunga“ när hon kom
„i farten“, bad att äfven få råka nämdeman sjelf, emedan hon
hade ett ärende att till dem framföra.
Fadren sade genast ett tacksamt ja till förslaget, att dottren
på en tid skulle få komma till Linnarnäs och läsa med små
fröknarna, men modren såg fundersam och litet sötsur ut. Hennes
dryghet uppreste sig mot att i deras goda omständigheter „ta
emot nådegåfvor af det fina herrskapet“, som hon sedan yttrade
sig. Å andra sidan var det smickrande för hennes högmod att
man visade „hennes“ dotter en dylik uppmärksamhet, och Claras
lifliga önskan vägde äfven i vågskålen; allt nog, Clara skulle få
komma till Linnarnäs.
Flickorna kallades in och Agnes och den lifliga Sigrid
kunde ej nog kringklappa nämdemanskan, medan Clara stod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
