Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
VII.
Det storståtliga Linnarnäs stod högtidsprydt, verandan var
behängd med kransar, de breda sandgångarna så fint krusade,
som någonsin den ordentligaste köksregentinna kunnat krusa
sanden i sin spisel — detta var gamle trädgårdsmästarens
stolthet näst de otaliga varieteter af georginer, hvilka nu prunkade
framför verandan i de vackraste eller ovanligaste färger och
dem han älskade som sina egna barn. Man väntade blott på
gästerna. Snart välkomnades också på det hjertligaste baron
Vernersköld och hans friherrinna.
Friherrinnan Vernersköld var ett älskvärdt fruntimmer med
starkt tycke af sonen; det var samma regelbundna intelligenta
ansigte, blott vekare hos modren. Det låg hos modren likasom
hos sonen ett något, som gjorde att den de närmade sig kände
detta såsom en heder och utmärkelse. Om friherrinnan såg ut
som en född adelsdam, så såg hennes make ut som en både född
och af grundsats inbiten aristokrat. Han var stel och rak; och
sjelfva hans yttre, hans sätt att bära sitt hufvud tillkännagaf
någonting oböjligt. Man såg att man hade för sig en man, som
skulle vidhålla hvad han en gång faststält för sig som princip
och icke gå en hårsmån derifrån. Man måste ovilkorligt fråga
sig, huru den veka älskvärda friherrinnan Elise blifvit hans
hustru; det tycktes icke finnas minsta öfverensstämmelse dem
emellan. Huru det kom sig var hennes hemlighet och ingen
såg henne någonsin annorlunda än lugn, jemn och älskvärd —
om lifvet haft törnen för henne, så hade dessa törnen aldrig fått
stinga andra. 2
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
