Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
gästerna, som sutto på verandan, deribland baron och friherrinnan
Vernersköld.
„Hvem är Alariks motspelerska? Jag ser ej rätt väl; är
det inte fröken Rosensvärd?“ frågade gamle baronen sin granne
och värdinna öfverstinnan Ädelkrona, som var hans kusin. —
Alarik och döttrarna i Ädelkronska huset voro således blott
småkusiner.
»O, det är ju Clara!“ svarade öfverstinnan.
»Ursäkta, min kusin, men detta är föga upplysande“,
menade baronen.
»Jag glömde, att du och Elise så sällan varit här. Clara
är likasom vår tredje dotter, flickornas läskamrat och goda vän
— och —“ hon tystnade för ett ögonblick men fortfor sedan:
„Jag känner dina åsigter och att du icke skall gilla, att vi
behandlat henne som vår jemnlike, då du får veta, att hon är
dotter till en bonde, vår närmaste granne åt sjösidan, nämdeman
Rosenberg på Vreta“.
»Ma foils sade baronen blott och drog omärkligt ihop
ögonbrynen. Det behaga honom icke, att hans son sällskapade
med en bondflicka.
Friherrinnan lyssnade deremot med intresse, då öfverstinnan
fortfor: ;
»Clara är icke bondflicka af det alldagliga slaget; hennes
skönhet är ovanlig och ädel, likasom hennes karakter och hela
väsen. Våra flickor hålla af henne som en syster — och så är
hon en dotter af bondearistokratin“, sade hon med ett fint leende.
„Hennes fars stora gård har gått i arf från far till son jag vet
ej huru länge, och deras namn är det anseddaste på orten; rik
blir hon äfven. Hon är med ett ord ett slags bondeprinsessa;“
tillade öfverstinnan med lätt försök till skämt, ty hon såg att
baronens min fördystrades, „hennes far är åtminstone en fri
man på egen grund om han än icke är „friherre“.
Baronens min ljusnade icke. Den ljusnade ej heller, då
han nu såg de spelande efter slutadt parti sprida sig, såg sonen
följa den sköna drottninglika bondflickan under lifligt samtal,
och dervid se ut som om ståndsskillnad varit ett begrepp, hvilket
aldrig existerat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
