Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
„Åh, jag ser honom tydligt för mig; han är kort, ljuslett
och fräknig, rodnar bara man ser på honom och törs knappt
svara då man talar till honom — ja just sådan är han, det
skall du få se!“ förklarade Gustchen tvärsäkert.
I detsamma började Caro att ursinnigt skälla och skramla
med kedjan vid sin koja, och uppför allén körde en skjutskärra,
hvarpå satt en student — det kunde man se på lyran, som
glänste mot solen.
Gustchen nöp mig i handen och jag nöp igen, och så
samlade vi den färdiga patientian i sållet. Gustchen kastade en
liten sten mot Axels vindskammarvägg och svarade på hans
fråga hvad som stod på:
„Din student kör uppför allén, kom ut och tag emot
honoml“
Kärran stannade utanför grinden. „Han har folkvett“,
tänkte jag, ty det var oss alltid en förargelse att se sanden på
upj körsvägen, som vi höllo så finkrusad, sparkas upp af
hästhofvar. Från kärran hoppade nu, icke raskt och lustigt utan
något betänksamt, en lång, ja ovanligt lång, mörklagd ung man,
som sedan med öfverrocken på armen och resväskan hängande
om halsen öppnade grinden och inträdde på gården. När han
kom litet närmare, märkte vi att han såg ovanligt bra ut, men
äfven något generad — hvilket ju heller icke var att undra
öfver, då han så der föll likasom från skyarna ned bland
alldeles obekanta menniskor.
Med sin vanliga godlynthet gick Axel emot honom på
halfva gården och sade:
»Jag är Axel Berg; var välkommen, bror Clas Holm!
Inte sannt — vi lägga ju genast bort titlarne? Här har du min
syster Eva“, de hade nu kommit fram till trappan, „och här är
Gustchen Grundell. Det var riktigt väl att du kom hit, ty jag
har inte stått mig mer än jemnt mot de illmariga flickorna; nu
hoppas jag få en bundsförvandt i dig“.
Vi helsade på gästen och bannade sedan Axel för hans
oartighet, men jag förstod nog att Axel, som icke hade fallenhet
för långa tal, gått ifrån sin vana för det han ville göra det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
