Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
sluten — „men jag har fått ett godt hem hos eder, fått
föräldrar och kära syskon — Gud vare tack derför!“
»Vi hålla alla så innerligt af dig, Gustchen lilla, och jag
kan aldrig tycka annat än att du verkligen vore min syster“,
svarade jag och kysste henne till god natt.
Tredje kapitlet.
„Nå, huru går det med uppfostringsplanerna, Gustchen ?“
frågade Axel på pingstdagseftermiddagen, då vi vandrade ned
till stranden för att ro ut på sjön. Clas Holm var några steg
före oss med Bruno, som drog honom med sig för att visa
honom sitt nya skepp.
„Huru skulle det väl gå, då jag så bedröfligt misslyckats
med dig!“ sade Gustchen skälmaktigt. „Men det säger jag, att
om du yttrar ett ord om detta skämt till Clas Holm, så skall
jag grymt hämnas“.
»Så att du ger tappt, miss Gustchen?“ retades Axel.
„Låt det nu vara slut“, sade Gustchen; vi voro nu vid
bryggan och snart i båten.
Clas var förtjust i vår vackra sjö med sina många större
och mindre holmar; han hade om somrarna med sin far vistats
i Borgå skärgård och kände icke till de tavastländska insjöarna
med deras intagande älskliga naturskönhet. Vi talade mycket
om mångahanda, lifliga och pratsamma som vi voro, och
förmådde äfven den tystlåtne Clas Holm att bli litet språksammare;
dermed lyckades den lifliga Gustchen bäst, och tacksammare
åhörare än oss kunde han aldrig få, då han talade om
Runeberg — vi kunde aldrig tröttna att höra och fråga. Slutligen
sjöngo vi litet, och det var oss särdeles välkommet att i vår
gäst finna en god bassångare; Axel hade icke sångröst och Uno
hade hittills varit vår enda ressurs i musikväg. Gustchen var i
synnerhet glad deråt, ty sång var hennes lif och hon drillade
som en lärka dagen lång, så att gamla Kajsa brukade runka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
