Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Fjerde kapitlet.
På utsatt dag lemnade Axel och jag, efter ett muntert
afsked af de hemmablifvande och några förmaningar att väl se
om den gamla beskedliga „Bläsen“, Moisio. Efter en ganska
varm färd närmade vi oss mot qvällen vår resas mål, och åkte
just uppför en af de många backarne på den besvärliga vägen,
då vi sågo framför oss på höjden en kärra der tvenne blusklädda
ungherrar åkte, och omedelbart derpå svängdes Ulrik Langs
halmhatt och Axels studentmössa till munter hälsning och glada
tillrop växlades.
„Välkommen Eva, välkommen hedersbror Axel!“ ljöd det
från den fryntlige Ulrik. „Här får jag presentera kamraten
Bernhard Hjelm“.
Den föreställde personen bugade sig artigt för mig, ty
han hade likasom Ulrik hoppat ur kärran.
„Ni äro ifrigt väntade“, fortfor Ulrik, „och tant Angelique
påstod att hon blefve nervös, om inte Elsa lät bli att så
ständigt se åt vägen. Vi åter äro pligtskyldigast här för att hämta
ett lass björnmossa“.
»Hvad i all verlden skall du göra med den?“ frågade jag
förvånad.
„Det är vår lilla hemlighet så länge, och lilla Eva får
öfva sig att kufva moder Evas svaghetssynd“, gaf Ulrik till
svar. „Men far nu blott fram; ju förr vi skiljas dess för råkas
vi igen. Jag hade stor lust att ge tusan hela mossan, men då
finge jag väl aldrig mera nåd för tant Emelies ögon“.
„Åhål“ pustade Ulrik och krånglade sig åter upp i kärran,
dit hans smärte reskamrat redan ledigt svängt sig upp.
„Det är då bäst att vi fara: hopp Bläsen!“ sade Axel och
fattade tömmarne, som jag egentligen dittills skött, dels för det
jag var road af att köra, men ännu mera för att bror Axel var
litet beqväm af sig och ibland försjönk i funderingar, som icke
bådat godt för allas vår välfärd om jag ej hållit ett vaksamt
öga på häst och tyglar. Snart sågo vi mellan träden sjön, der
qvällsolen och vackra gullglänsande moln speglade sig; snart
hörde vi suset af qvarnforsen, och kort derpå åkte vi uppför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
