Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
var hemförd, förvandla den stora förstugutrappan till en
mossgrotta.
„Ni mötte således Bernhard Hjelm och Ulrik, sade du?
Du har inte förr sett Bernhard; nå, hvad tyckte du om honom,
Eva lilla ?“
„Jag tycker, att han är mycket vacker, och det är allt
hvad jag ännu kan säga, efter jag ej hört honom yttra ett enda
ord“, svarade jag.
„Han är lika hygglig som vacker“, förklarade Elsa, „och
vi ha haft stor trefnad af honom under de veckor han varit här
på Uotila. Och så sjunger han så bra! Men apropos, ni ha ju
också en ny student hos er; tycker du ännu lika bra om honom
som i början?“
»Ja det gör jag och vi alla, och märkvärdigt nog tycks
han också ha funnit nåd för Gustchens ögon; och hon är, som du
vet, mera sträng af sig“.
Elsa log, så att hennes lilla runda ansigte var idel små
gropar, och sade:
»Gustchen är en rar flicka, men du, min lilla Eva, är ändå
den raraste flicka i verlden! Hvad jag är glad att ha dig här
en gång igen!“ Och åter kysste och omfamnade hon mig af
hjertans grund.
Snart var jag helt hemmastadd bland de unga, af hvilka
jag kände de flesta sedan gammalt. Med verkligt nöje återsåg
jag Malin Granberg, Ellis, Elsas yngre systers guvernant, ty jag
likasom vi alla yngre flickor höllo mycket af henne, emedan hon,
ehuru flere år äldre än Elsa och jag, aldrig behandlat oss med
den öfverlägsenhet, hvarmed fullvuxna så ofta behandla barnungar.
Det var så besynnerligt att nu som „stor“ vara på Uotila, der
jag otaliga gånger varit som barn och med de andra barnen
tiggt jungfru Maja Lena om litet mera smör på de tjocka
limpskifvor hon bredde till mellanmålssmörgåsar åt oss. Nu
sprungo vi ej längre omkring och rymde det längsta vi kunde
från tanterna, hvars stränga bud dock alltid på något vis hunno
synderskorna.
Medan dessa tankar framkallade ett litet leende hos mig,
der jag sedesamt satt bland annat stort folk på det långa gung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
