Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
trotsade sjelfva tant Slammertacka att länge hålla mig vaken,
när hon nu slog upp sin språklåda på följande vis:
„Hvem har jag fått till sängkamrat? Eva Berg ser jag;
nå, kära barn, det var riktigt roligt, så kan jag få veta huru
din mamma färgar den der vackra silfvergråa färgen; jaså, så
att hon lägger blå alun, jag färgar alltid grått med vinsten,
men det blir mörkt. Jag har ännu en klädning, för det håller
färgen, som jag väfde samma år Agathon blef född, nej, då Mina
hade kikhostan var det, men kanske ändå att det var, ja nu
minns jag precis att det var då prostens firade sitt silfverbröllop,
ty jag fick samma år moirée till klädning af Agapetus; se
Agapetus vill att allt skall vara durabelt och durabelt är allt
hvad han köper åt mig och barnen, och han rådde inte för att
Minas blåa merinoklädning bleknade i solen och att prostinnans
slamsiga piga spillde hela såsskålen öfver moiréeklädningen, som
de slarfvorna alltid göra, slå sönder och fara fram, som turkar
och hedningar och förderfva allting. Min Kallista stal här om
sist två långa ljusstumpar, men så lärde jag henne också hvar
David köpte ölet — hon skulle »„skrifva till sin fästman — var
det likt det? I mitt hus får ingen flicka ha fästman, det har
jag sagt hundra gånger! Men af fästman så kommer jag ihåg
Boströms på Niska — din mamma lär ha varit der på barndop?
Är det sannt att Boström rifvit ned hela ena flygeln och byggt
opp den igen, som om den inte varit god nog åt honom kanske!
Annat var det då han gick der som fästman i gamle
Gnageniuses. Ja ja, låt paddan komma till välde, så spricker den!
Jo jo, högmod går för fall, det ser man på handelsman
Skrytelius! Der skulle allt vara så förbålt präktigt och de stekte
med smör till och med för köksbordet, och så kom konkursen —
och nu kan Skryteliuskan tacka sin Gud om hon har en gammal
sarskappa att hänga på sig — det är annat det än mård och
sobel! Ja ja, maskamat äro vi alla och ett ödmjukt sinne är
det bästa, och det har också min Mina, fast mågen öser på
henne allt hvad präktigt är; ingenting är — kantänka — för
godt åt henne och lilla Concordia, men så är också barnet det
sötaste jag sett; och så stort och starkt, att det håller i med
sina små händer som en kräfta, men så har jag också haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
