Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Mina att ge det dugtigt fenkolsthé, för se mormor aflidna sade
alltid att ungarna behöfva någon krydda i sig, och det var en
krona till menniska, mormor, och hon lefde till nittio år och
hade alla tänderna i behåll, då hon samlades hädan — om du
tror mig eller inte — och väfde i sitt sjuttionde år ett
underkjolstyg — ja det var makalöst, tätt som ett skinn och håller
att slita på, och jag har nu i snart tjugu år gått dermed så i
helg som söcken — om du tror mig eller inte, men så var det
också annat garn de hade på den tiden. Nu är det någonslags
maskiner på deras spinnerier, som hacka sönder bomullen, så
säger också Martha Storm — fadren är styrman Storm i
kyrkbyn — som jag hade hos mig för att väfva till Minas utstyre —
fast bolstervaret väfde jag sjelf, jag trodde ingen om att göra
det och Agapetus säger också alltid: „ingen går upp emot dig
mamma“, men så var det också ett tyg — ja om du tror mig
eller inte — så var det tjockt som parkum, och den randningen
— ja den var gudaskön, och mäster Saxelin, som stoppade
madrasserna, sade också —“
Men „här kom jag bort“, som barnen säga, då de sluta
en saga, ty jag somnade helt beskedligt och vaknade först då
solen tittade in genom fönstret.
Sjette kapitlet.
Högtidsklädda samlades alla snart för att gratulera tant
Ulla. Sången gick öfver förväntan bra och tant tackade på sitt
hjertliga sätt, så väl för den som för de stora och små gåfvor,
hvarmed namnsdagsbordet i grottan var försedt; hon var af det
folket som förstå att gifva och taga på det rätta viset, den rara
tanten.
Det härligaste solsken gynnade festligheten. Föregående
dagen hade jag knappt fått språka alls med Elsa, ty hon som
dotter i huset hade haft så mycket att syssla med och så många
att tänka på, men på förmiddagen, då Gustchen och jag bjelpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
