Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
henne att binda buketter till blomvaserna, fingo vi ändtligen åter
en stund rå om henne. Vi sutto i en löfsal långt nere i
trädgården och språkade om tusen saker som glada flickor bruka,
slutligen sade Gustchen :
„Hvar kan Malin vara? Hon borde just varit här med
oss!“
„Det hade hon nog velat“, svarade Elsa, „men faster
Serafia bad henne hjelpa sig med knytningen som kommit i
olag“.
„Det var bra gement gjordt af tant Serafia!“ utbrast den
lifliga Gustchen, „och i Malins ställe hade jag sagt tvärt nej.
Tänk blott att sitta derinne i hettan i timtal och bråka med
hennes gamla knytning, då alla andra ha roligt!“
„Hvad ni alla äro goda och fördragsamma mot tanterna“,
sade jag.
„Inte är jag så snäll som du kanske tror“, svarade den
ärliga Elsa, „jag blir nog ofta otålig och stygg i mitt sinne,
men mamma är god och fördragsam, och Gud har gifvit henne
ett märkvärdigt tålamod och en underbar förmåga att jemka,
annars hade väl all trefnad långt före detta lemnat vårt kära
Uotila“.
„Men hvarför måste tanterna nödvändigt vara här och
plåga er?“ frågade Gustchen.
„Fastrarna ha ju intet annat hem“, svarade Elsa, „och
Uotila var visst pappas, men fastrarna ha aldrig velat taga ut
sitt arf utan det ligger inne i egendom, och det har fallit af
sig sjelf att de alltid, likasom i farföräldrarnas tid, skulle ha sitt
hem här“.
„Men är det nu alldeles oundvikligt att gamla mamseller
alltid måste vara ett huskors för sin omgifning?“ sade Gustchen
med en komiskt bekymrad min.
„Nej, det tror jag visst inte“, skrattade Elsa och jag
instämde med henne; Elsa fortfor: „När jag blef så gammal, att
jag kunde förstå henne, talade mamma en gång med mig om
fastrarna. De äro mycket gamla och voro många år äldre än
pappa; i deras ungdom brydde man sig ej om att låta flickor
lära något, och för dem, som icke blefvo gifta och fingo hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
