Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
och barn att sköta om, måste ju lifvet sedan bli bra tungt och
intresselöst. Många gamla ogifta fruntimmer få likväl
verksamhet eller sysselsättning på ett eller annat sätt och känna sig
nyttiga, ja oumbärliga, i synnerhet om de äro fattiga och tjena
eller försörja sig och andra med arbete, men så har inte varit
fallet med fastrarna. De ha varit förmögna och blott haft sig
sjelfva att tänka på, derför ha de kommit att bli mycket
sjelfviska. Det kan nu mera inte hjelpas, och faster Serafia har
dessutom alltid varit sjuklig och ständigt blifvit van att i allt
få sin vilja fram; faster Angelique hade i ungdomen en stor
sorg — någon som hon tyckte mycket om dog, och derefter
hade hon länge varit tungsint och underlig. När jag nu kände
mig frestad till otålighet borde jag, menade mamma, besinna
huru mycket lyckligare jag var, som fått lära mera än de; som
hade så många glädjeämnen och på min ålderdom kunde ha det
mycket bättre än de stackars gamla fastrarna. Men nu har jag
pratat värre än sjelfva tant Parlander och tröttat er med min
långa historie 1“
»„Nej visst inte“, sade jag, „det gläder mig att du sagt
allt detta och jag skall försöka tänka vänligare om tanterna,
sedan jag vet att de ej sjelfva rå för hvad de äro, åtminstone
inte helt och hållet. Det rätta sättet att lefva är ju inte att
lefva för sig sjelf utan för andra“, tillade jag, som visserligen
dock icke hade denna vishet ur egen fatabur. „Om jag blir en
gammal mamsell skall jag försöka att ej missunna de unga att
de äro glada och ha roligt. Huru roligt har jag ej nu sjelf!“
„Ja vi vilja bjuda till att bli mönster för gamla
mamseller“, sade Elsa.
»Ja det skola vi!“ instämde Gustchen. „Jag tycker hvad
vi skola få trefligt, då vi sitta i våra krusade mössor med
glasögon på näsan och stickstrumpan i handen vid vår kaffepanna
och ha hvar sin blanka snusdosa på bordet bredvid oss, ty att
snusa från en papperstrut i smyg tycker jag är ovärdigt en ädel
natur. Och så skola vi alla tre flytta tillsammans och kalla vår
jungfrubur „Pigero“, och så skola vi ha hvar sin feta katt eller
en liten Zemire eller Tresor, ty det är bättre att hålla af en
katt eller hund, än att hålla af ingenting, och — —“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
