Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Efter slutadt tal tog tant Parlander äfven sin skada igen och
höjde sin röst, så att man öfver allt annat urskilde orden: „Jag
ger oskummad i sex veckor — formen väl smord — treskraft
— salta gurkor och lök — en tvåårsqviga — jag ger alltid
Hjärnes testamente på nykter mage!“ hvilket hon utropade med
en så ljudelig stämma att ingen vid bordet kunde undgå att
höra det.
Sjunde kapitlet.
Huru roligt är det ej att kläda sig till sin första bal!
Det var första gången Gustchen och jag som „stora“ skulle
bevista en dans, och vi kunde ej underlåta att allt emellanåt nypa
hvarandra litet och växla en meningsfull nick, då
omständigheterna ej medgåfvo att gifva språklådan fritt lopp, der vi i det
stora gästrummet klädde oss bland en hel mängd yngre och
äldre fruntimmer. Midt i vår glädje kom lilla Ebba och
förtrodde oss gråtande att hon glömt sina tygkängor, „fast mamma
så uttryckligen bett henne lägga dem i vagnsvaschen“; Ebba
var snart tröstad då jag försäkrade henne att en dylik malheur
en gång händt stora syster sjelf, och att man kunde ha fullt ut
lika roligt i läder- som i tygskor. När jag fått hennes tjocka
ljusa här flätadt såg hon åter ut som ett solsken.
Vi hunno knappt ned innan vagnar och schäsar körde
fram till trappan och uttömde sitt innehåll af stora och små, ty
på landet tar man barnen med då något roligt är att förvänta.
Det bockades och negs, krusades och gratulerades, och
kaffebrickorna gjorde sin rund. Ändtligen spelades det till stor
gamman för danslystna fötter upp till vals. Häradshöfding
Hjelm bjöd upp mig dertill. Så bra han valsade! Jag hade
kunnat valsa huru länge som helst utan att tröttna, och den
dansen blef ej den enda, utan många följde derpå. Under en
française kom jag att tänka på hans förlofning; det var ändå
bra besynnerligt att han icke alls såg melankolisk ut — ja jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
