Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
kunde ej minnas att jag sett honom se en smula bedröfvad ut
— utom kanske ett par gånger, då han suttit tyst. Jag hade
aldrig grubblat på kärleken med dess fröjd och qval, men nu
tänkte jag för första gången undrande derpå. Jag försökte också
att föreställa mig huru den obekanta flickan måste se ut, hon
som varit hans fästmö, som han älskat så högt att han varit
nära döden för hennes skull, och som öfvergifvit honom för det
snöda guldet. För dylika förbrytelser har ungdomen intet
öfverseende, ingen ursäkt! Månne Bernhard Hjelm någonsin mera
skulle kunna tycka om någon annan? Månne han någonsin
mera skulle våga tro någon annan, då en varit så trolös?
Ändtligen gaf tant Emelie en vink om att det nu var
tillräckligt mörkt att tänka på tablåerna, hvarför „årstiderna“ först
och jag litet senare borde smyga oss bort till mangelkammaren,
som föreställde klädloge. När jag nu sakta gick längs yttre
sidan af stora gårdslöfsalen, der ett par äldre herrar sutto, fick
jag till min öfverraskning höra den ene säga:
„Tusan till vacker flicka den der Eva Berg! Modren upp
i dagen, men grannare“.
»Ja, hon är en skönhet och kommer att göra många yra
i mössan. Hon ser så oskyldig ut, som om alls inte visste att
hon är en riktig hjertklämma! Ögon har hon att köpa fisk med
och sådana fötter sedan! Och så hon förstår att föra dem, den
lilla snärtan!“
Usch, det var riktigt obehagligt att höra den gamle
kamreraren tala om mig så der — som om en häst — tyckte jag,
och skyndade att slippa höra mera, efter jag olyckligtvis icke
kunnat undgå att höra så mycket.
I mangelkammaren, der tant Emelie förde spiran, var liflig
rörelse och resultatet deraf visade sig snart i öfverraskande
vackra arrangementer. Elli Brandelia skulle föreställa den unga
våren; hon var ej litet stolt öfver sin betydenhet och gaf Ebba
och Hulda oupphörligt mystiska vinkar om något roligt, som hon
ej hade lof att tala om. Elsa var en vacker representant för
den glada „sommaren“ med rosor i håret och rosor i hågen,
Saida L., den känslofulla damen, som omtalat Bernhard Hjelms
förlofningshistorie, föreställde „hösten“; „inte den fula och tröst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
