Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
qvar, och derpå återvände vi i sommarqvällens lätta skymning
till Uotila. Medan man vandrade upp från stranden uppgjordes
mellan mamma och tant Ulla att ungdomen från Uctila, det vill
säga: Elsa, Malin och Elli samt Ulrik och häradshöfding Hjelm,
skulle komma till Moisio på en vecka i slutet af månaden. Vi
unga jublade vid tanken derpå.
Då vi skulle skiljas åt för natten hviskade Axel till mig:
»Ni, eller egentligen du och Gustchen, få serenad i natt;
det är Hjelm och Clas Holm, som vilja sjunga för er båda. Se
derför till att du har ljus och tändstickor till hands, så att du
genast kan tända på ljus, ty det hör till saken. Elsa ligger
i nedre våningen med Malin, och äfven de få serenad“.
»„Så roligt!“ tänkte jag och var ej sen att underrätta
Gustchen om vår lycka.
Tant Parlander var borta, och i alla fall tror jag knappt
att hon velat ha någon af oss till bolagist, då vi varit så
otacksamma åhörarinnor och Gustchen dessutom skrämt gumman
klarvaken i morgse. Alla somnade, men Gustchen och jag lågo
vakna på våra bäddar, ty: „Tänk om vi skulle sofva så tungt
att vi ej vaknade vid vår första serenad!“ tänkte vi. Det hade
ju varit synd, och skam dertill.
Länge behöfde vi ej heller vänta innan tonerna af „Sakta,
hon slumrar redan!“ ljödo upp till oss. Jag hade visligen bundit
fönsterhaken med en segelgarnsända och lagt ett par handskar
emellan fönstret och posten, så att vi skulle höra riktigt bra,
och nu påtände vi hastigt tvenne ljus, som ställdes på bordet
vid fönstret. Efter att till sist hafva sjungit „Stilla skuggor“
aflägsnade sig sångarene.
Alla flickorna voro tacksamma för artigheten; ingen, utom
Gustchen och jag, visste att den blott gällde oss.
Nionde kapitlet.
Resdagens morgon var inne. Jag var tidigt klädd för att
innan alla andra kommo från sina rum få språka litet med Elsa;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
