Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIV. Kvinnliga och Manliga sociala verksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnliga och Manliga sociala verksamheten
Där skulle vara kaffebord, och barnen sprungo efter blommor för att
pryda bordet med.
Modern kom in — och mottogs med sång av barnen. Hon såg sig
omkring med stora ögon. »Nej, är detta mitt hem?» Hon hade tydligen
aldrig kunnat tänka sig att där skulle kunna se så trevligt ut.
Och barnen sjöngo om igen, och systrarna spelade på gitarr, och
den lilla tvååringen dansade av fröjd, och den äldsta flickan, som heligt
lovat slumofficerarna att hädanefter alltid hålla snyggt och fint i
köksskåpet, kom in med kaffet. Och så dracks det kaffe, och över mannens
kinder gled den ena tåren efter den andra, och han sade: »Detta är ju
alldeles som jul — nej, det är mycket bättre än jul».
Några dagar senare sade ett av barnen: »Pappa sade i går: ’Aldrig
trodde jag det kunde bli så roligt’.»
Och modern berättade att under den tid som förflutit emellan
slumofficerens ankomst och hennes egen återkomst till hemmet, hade
mannen varenda kväll kommit till henne på sjukhuset och berättat allt vad
officerarna gjort. »Nu ha de tvättat barnens kläder. Och nu ha de satt
upp gardiner.» Så att han hade nog varit glad, fastän slumofficerarna
ingenting märkt därav förrän den dagen, då han grät av glädje och
rörelse över sitt förvandlade hem.
EN BERÄTTELSE FRÅN ETT RÄDDNINGSHEM.
Det var en gång en liten flicka, som hade ett fattigt hem, många
syskon och hederliga, arbetsamma föräldrar, precis som så många andra
små flickor ha. Men lilla Eva -— så hette hon — fick inte vara hemma
så länge hos mor och far, ty där var det knappt om maten. Hon måste
ut och ta plats som barnflicka, då hon bara var tio år.
Hennes far och mor älskade icke Gud och kunde därför icke heller
lära sina små att göra det. Det var ingen, som hade visat Eva till den
store Barnavännen. Därför var hon obändig och stygg, och olyckligt
nog fick hon en stygg matmoder, då hon tillträdde sin första plats.
Det blev hårda, svåra dagar, så svåra, att Eva beslöt att rymma.
Kvistigt var det att komma i väg, men det lyckades till slut, fastän både
klädknytet och skorna måste lämnas i sticket. Barfota och rädd, i köld
och mörker sprang Eva för brinnande livet, hem till mamma och pappa.
En liten tid fick hon nu vara hemma, men så dog hennes far, modern
gifte om sig, och släkten tog hand om barnen. Det ena barnet kom hit,
det andra dit. Eva, som just hade konfirmerats, sändes till en moster i
Stockholm.
Ack, att Eva hade rymt också därifrån hem till mor och styvfar. Det
hade varit tusen gånger bättre än att stanna kvar, där hon nu hamnade.
Modern, som icke kände denna sin släktings förhållande det minsta,
hade nämligen ovetandes sänt sitt barn till en — bordell.
Vid centralen i Stockholm väntade en fin skjuts, där Eva fick taga
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
