Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sig Folkesons historia - 4. Vargarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3é
SIG FOLKESON
frusna lemmar. En sådan vinter som drifver korpar
och vråkar och all stygg roffågel in i husen och
räfvarna in i fäbodarna och vargarna i flockar ner
mot gårdarna. En sådan vinter hade kommit tredje
året Sig Folkeson bodde på Marsjö.
Sig satt just en afton i skymningen ute hos
folket i storstugan och hörde på hur tvä statare
förtalte att de^ förra kvällen sett spökljus då de
gått mot hemmet. De voro så ense om att de sett
röda glöder, ej olika glödande eldkol, lysa mellan
stammarna än här och än där i skogen, och ibland
hade de tyckt att glöderna voro närmare och ibland
fjärmare. De hade sagt hvarandra att det ej kunnat
vara annat än trolltyg, och båda hade de den aftonen
bedt till Gud om frid för trollpackor och hälsa åt
sina två kor.
Sig Folkeson skrattade.
Inte trodde han på häxeldar och inte fanns det
trollpackor heller, inte! Slikt är bara vidskepelse
och dum tro. Trollpackor! Hade någon sett en
lefvande trollpacka? Tagit på henne? Mött henne
om dagen då tanken var klar och mörk rädsla ej
låg öfver själen? Inte! Eller häxeldar? Hade
någon sett en sådan kanske, mens solen stod på
himlen? Hade någon värmt sig vid sådan eld någon
gång? Inte! Bara prat och fantasier! Lars Matts’
Olof och Karlson, statarne, hade sett i syne. Så
säkert, sä!
— Inte hade de båda två kunnat se i syne,
inte! Nej, så visst som saligheten vore dem kär,
hade de sett röda glöder i skogen. Och förresten !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
