Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Sten Sture den yngre - Kristians egna och nutida historikers försök att rentvå honom från tyrannamnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin till synes överdådiga framfart kan anses behöva ett
varningens ord.»
Både Sturarnes och Trolles parti buro alltså skulden för
att en gnista, som i rätt tid kunnat släckas, flammade upp
till en vådeld, som grep omkring sig allt värre. För att skaffa
sig en motvikt mot riksföreståndaren och folkmenigheterna
sökte Trollepartiet bistånd av Kristian II. Sten Sture,
som väl visste, vad han hade att vänta från Trolles sida,
begagnade första tillfälle att slå till och befallde, att
ärkebiskopens fasta slott Stäket vid Mälaren jämte tillhörande
län skulle indragas till kronan. Då Trolle satte hårt mot
hårt, började Sten Sture belägra honom på Stakets slott.
Riksrådet sökte emellertid medla, och det kom till
underhandlingar mellan riksföreståndaren och ärkebiskopen. I
Uppsala domkyrkas sakristia hade herr Sten ett samtal med
Trolle, vilket slutade med att han räckte Trolle handen till
försoning. Men Hans högvördighet svarade med »spotskt
spefulla ord, vilket de ärlige herrar och gode män väl hörde,
som där när stodo».
Då sökte Sten Sture stöd hos en riksdag, som samlades i
Stockholm 1517. Fyllda av harm, fällde ständerna den
domen, att ärkebiskopen skulle avsättas och Stakets slott
jämnas med jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
