Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Gunnar Wennerberg och försvarsriksdagen 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR WENNERBERG OCH FÖRSVARSRIKSDAGEN 1871. 297
Gunnar Wennerberg och
försvarsriksdagen 1871.
Sid. 593 st. 3.
Wennerberg stod i ett nära personligt vänskapsförhållande
till Karl XV. Han delade också konungens uppfattning,
att det var nödvändigt att utan uppskov förstärka rikets
försvar. Då det förslag till en försvarsreform, som
krigsministern general Abelin framlagt, fälldes av lantmannapartiet1
vid 1871 års riksdag, beslöt man inom regeringen att utlysa
en urtima riksdag på hösten samma år och förelägga den ett
nytt förslag. Detta meddelades redan i trontalet vid den
lagtima riksdagens slut i maj.
Länge trodde man, att det var Karl XV personligen, som
framdrivit beslutet mot statsrådets mening. För några år
sedan fann man emellertid bland justitiestatsministern Axel
Adlercreutz’ och Wennerbergs efterlämnade papper några
korta, hastigt nedkastade brev från Abelin, som ställa saken
i ett nytt ljus. Av dessa små biljetter framgår, att Abelin,
sannolikt genom hot om att eljest avgå, tvingat Karl XV att gå
med på hans förslag att sammankalla en särskild riksdag
för frågans lösning. Det är också tydligt, att han härvidlag
känt sig ha stöd av den alltid starkt försvarsvänlige Gunnar
Wennerberg. I sitt brev ber nu Abelin, att Wennerberg skall
sätta sig i förbindelse med en känd, inflytelserik
tidningsredaktör och söka »stämma honom fördelaktigt för det skedda,
så att saken må från första början få ett gott bedömande,
liksom åteärden att öppet omtala, vad man bär på sinnet.
som kommo med ett nytt förslag. En dag sutto Uhr samt de båda
skåningarne Sven Rosenberg och Ola Jönsson i Kungshult efter
middagen och språkade om utsikterna för frågans lösning. Då kom Ola
Jönsson med en god idé: Hur vore det, om bonde- och borgarstånden
skulle besluta att uppvakta konungen och anhålla, att regeringen
måtte framlägga ett nvtt förslag? Det voro Olas kamrater strax med
på. Uhr, som var den äldste, väckte förslaget i bondeståndet, och i
borgarståndet tog August Blanche saken om hand. Inom kort
uppvaktade också de båda stånden Karl XV med en framställning i frågan.
Om det verkligen var denna högtidliga hänvändelse, som gjorde slag i
saken, är väl ovisst, men alltid gav den frågan en stöt framåt.
1 Se Bd IX: 199 st. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
