Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VIII - 1. Sammanhängande kapitel - Gunnar Wennerberg och försvarsriksdagen 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
Komma välvilliga omdömen så det ena som det andra till
del, torde kungen komma att trösta sig över det steg, han
nu mot sin övertygelse om det rätta tagit.»
Det hjälpte emellertid föga, vad man från regeringshåll
gjorde. Urtima riksdagen var nämligen från början högst
impopulär, bland annat därför, att riksdagsmännen skulle
under den bråda skördetiden dragas bort från sina hem.
I början av augusti hölls ett stort lantbruksmöte i
Göteborg, och där samlades en hel del av lantmannapartiets
främsta män. En av dem, en gladlynt dalabonde vid namn Jan
Andersson i Jönvik, som var tillkallad till Göteborg som
prisdomare, har i brev till en vän berättat, vad som där hände:
»Där blev försvarsfrågan på förhand avgjord, nämligen dömd
till döden.» Detta anade man också inom regerings- och
äm-betsmannakretsar. En av statsråden träffade samme bonde
i Göteborg och sade till honom: »Det var hiskligt med
lantmannapartiets chefer häri Jag tror ni är här hela bunten,
och ni avgör väl nu på förhand riksdagsfrågan?» Den
tillfrågade berättar själv vidare: »Jag lät honom förstå, att icke
var vi ditkomna för att endast se på några kreatur och
bedöma deras kvalité utan fastmera för att få utbyta tankar
med vänner och kamrater. Jag yttrade, att 120 mils resa
var för dyr för att göra för ros skull, men kunde man
uträtta något i och för det stora hela, så finge det icke hjälpa.
Därpå svarades endast med en nickning och ’Gud låt allt
gå väl!’»
Redan vid det laget var alltså saken klar. Det förstod även
Gunnar Wennerberg. Till en politisk motståndare men gammal
personlig vän, redaktör S. A. Hedlund i Göteborg, som varnat
honom och regeringen för det urtima äventyret, skriver
Wennerberg vid samma tid, att han visserligen inte gör sig
några illusioner om en god utgång, men att han är glad åt
att i sin mån ha bidragit till att åtminstone ett försök till
frågans lösning göres. I anledning av Hedlunds antydan,
att regeringen skulle få bittert ångra det tagna steget, svarar
Wennerberg: »Jag vill blott nämna, att enligt min teori
ingen — och således icke jag heller — behöver riskera att
bittert få ångra annat, än vad han sagt eller verkat mot
bättre vetande. Det är tvärtom övertygelsen om det rätta
i ens handlingssätt, som även under svåra motgångar så i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
