Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - Polska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marscherade nattetid polackerna till mötes vid den lilla orten
Kirkholm, några mil från Riga.
Här intogo svenskarne en fördelaktig ställning på några
höjder. Konungens gamle erfarne krigsöverste, Anders
Lennartsson, varnade honom emellertid för att gå
bröstgänges till väga, ty mot polackerna kunde man ej vara nog
försiktig. Och därtill kom, att svenskarne voro utmattade
av umbäranden och strapatser. Konungens försök att pigga
upp folket med vin hade helt naturligt haft motsatt verkan,
såsom framgår av Jon Jonssons förut anförda vandringsbok,
där han berättar:
»Den 16 september om natten lät Hans furstliga Nåde
upptaga av skeppen en ganska hop med rött vin, så att han
delade på var fana[1] till fot och häst ett stycke rött vin, det
de strax uppdrucko; och samma natt ryckte vi upp emot
fienderna. Då blev vårt folk så tungt och sömnigt, att
somlige föllo av hästarna och somlige av våra svenske knektar
lade sig neder utmed vägen; och när de något litet hade legat,
blevo de döde. Här skall man märka, vårföre de blevo döde,
nämligen uti de fjorton dagar, ifrån det vi drogo ifrån Pernau[2]
och folket sträckte fort, så var där mången knekt, som icke
hade smakat bröd och var försmäktad; så ock uti belägringen
blev knekten fort pådriven dag och natt arbeta och skansa,
och se: när han nu fick det röda vin in, det sökte honom så
hårt, att han måste dö.»
Karl var emellertid alldeles för hetlevrad och oförsiktig för
att någonsin kunna bli en god fältherre. I sin otålighet
aktade han ej på några råd utan gav befallning att genast börja
striden. Det gick som herr Anders anat. I sin blinda
stridsiver lät konungen av den polske överbefälhavaren locka sig
från sin fördelaktiga ställning ned på fältet, där det utmärkta
polska rytteriet hade fördelarna på sin sida. Slaget blev ett
förkrossande nederlag för svenskarne, som förlorade flera
tusen man. Anders Lennartsson stupade, och konungen
undgick endast med yttersta nöd att dela hans öde. Han
fick hästen skjuten under sig men räddades av den livländske
ädlingen Henrik Wrede, som lämnade honom sin egen häst
och därmed offrade livet för sin konung. Medan Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
