Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX - Kalmarkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I anledning av den tilltagande spänningen mellan de bägge
länderna sammanträdde i slutet av år 1610 en riksdag i
Örebro. Den gamle konungens hårt ansträngda krafter voro
nu brutna av upprepade slaganfall, och han kunde blott med
svårighet tala till ständerna. Dåvarande kyrkoherden i
Arboga berättar i sin dagbok, att den 30 november voro
ständerna samlade på slottets stora sal, och där inträdde först
konungens äldste son, Gustav Adolf, samt hertig Johan.
Sedan kom konungen själv; »och när han var inkommen,
tog han sin hatt av och begynte med någre få ord tala
vid detta sättet: ’För vad orsaks skull I ären hit kallade
är skrifteligen författat och skall uppläsas — Gud bättre,
jag kan intet tala och utsäja. Förmåtte jag tala, skulle jag
väl utsäja, men nu förmår jag intet tala: förstår I, gode män,’
sade han — tog sig så för bröstet och såg upp i taket — ’Gud
haver straffat mig.’» Detta upprepade han »en tre resor
var efter annan». Sedan gingo han och furstarne ut, och
därpå upplästes konungens skrivelse till riksdagen av hans
sekreterare.
Den rörde sig om vilka åtgärder som skulle vidtagas med
anledning av förhållandet till Polen och Danmark. Härom
överlade nu ständerna de närmaste dagarna, och den 10
december framburos deras svar till konungen av några
deputerade från vart stånd. De ogillade visserligen den
danske konungens beteende men manade till fred och
eftergifter. Men knappt hade Karl hört några rader ur ett av
svaren sig föreläsas, förrän han häftigt avbröt uppläsningen
och frågade, om alla ståndens svar lydde så. Då han fick
höra, att så var fallet, blevo ständernas deputerade genast
»alle förskjutne» med den avskedshälsningen, att konungen
icke ville taga emot deras svar.
När de kommo tillbaka till sina ståndsbröder på
slottssalen och meddelade dem den snöpliga utgången av sin
beskickning, »blevo mest alle bedrövade», och efter fruktlösa
överläggningar hit och dit »gingo ständerna så var hem till sitt
härbärge».
Den 13 december uppträdde Karl själv inför ständerna.
Därvid »begynte Hans Maj:t ursäkta sig, att han icke
förmådde uttrycka vad han menade. Därföre skulle hertig
Göstav göra det». Gustav Adolf talade nu ständerna till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
