Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Drottning utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett mycket nära förhållande mellan kardinalen och
ex-drottningen kan man för övrigt knappast undgå att utläsa
ur Azzolinos brev till påvens sändebud i Warschau, som av
skäl, till vilka vi snart skola återkomma, önskade veta, om
man kunde påräkna, att Kristina skulle få en arvinge, ifall
hon gifte sig. »Hennes majestäts temperament», skrev
Azzolino vid detta tillfälle, »är ännu så kraftigt, att man med
skäl kan vänta henne i stånd att föda barn under de
närmaste tio åren. Tidigare skulle hennes ytterliga livlighet
måhända hindrat henne därifrån.»
Ännu långt efter det Kristina nedskrev sitt nyss omnämnda
brev, klagar hon: »Jag har förlorat allt, som kunde ge livet
värde för mig, och jag motser min dödsdag som den
lyckligaste dagen i mitt liv.» Med bittert tonfall säger hon: »Er
komedi är vacker; allt detta hindrar mig dock icke att in i
döden förbli densamma i mitt förhållande till Eder.»
I ett senare brev utbrister hon passionerat: »Ert sätt att
behandla mig kommer att bli min död. Må Gud förlåta
Eder — jag förtjänar det icke.» Men fjorton dagar därefter
har hon redan förlåtit honom, och hon, den stoltaste bland
kvinnor, utbrister: »I förhållande till mig är Ni allsmäktig,
och hur Ni än finner för gott att behandla mig, skall jag
aldrig klaga.»
Så visar den märkliga brevsamlingen, att även denna
kalla, egoistiska kvinnonatur kunde fyllas av ödmjuk
hängivenhet, kunde känna den själsfina och älskande kvinnans
stolthet över en kärlek, som varit hennes livs enda verkliga
lycka. Ännu 19 år efter första mötet med Azzolino skriver
den eljest sä ombytliga drottningen: »Kardinalen är en
gudomlig, oförliknelig man. Han är mig kärare än mitt liv; han
förmår allt hos mig.»
I Azzolino fann Kristina ej blott den man hon älskade utan
även det stöd hon så väl behövde i livets praktiska
angelägenheter. Hans kraft och ordningssinne inverkade
synnerligen välgörande på bestyren med hennes hovhållning. Han
genomgick räkenskaperna och visade Kristina, hur ofta hon
blivit bedragen och bestulen; och sedan blev det under hans
ledning ojämförligt mycket bättre ordning än förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
