Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brevskrivaren uttalar också sin ängslan för »att om Höga
Överheten icke snart tager uti med skarpa handen, varder
Gud tvivelsutan hela landet straffandes».
Landshövdingen fann sig då föranlåten att förordna om
extra ting i Älvdalen. Det hölls också under hösten 1668,
och handlingarna insändes i vederbörlig ordning till Svea
hovrätt för att där undergå slutlig prövning.
De värsta ogärningar, som i dem tillvitades trollpackorna,
voro, att de togo små barn om natten ur deras sängar och
förde dem bort genom luften till Blåkulla. Satan lämnade
dem nämligen ingen rast eller ro, med mindre de ideligen
förde »små enfaldige barn» till honom. Han »piskade och
plågade dem att skaffa barn», och somliga trollpackor kunde
komma till honom med ända till 15, 16 stycken. Då fingo
de små inte plats på packans »skjutshäst», utan hon satte
en lång stång i ändan på kon eller geten, som hon red på.
Den smorde hon, och så bar det i väg: käringen på geten och
barnen på stången.
Vid en av trolldomsrannsakningarna i Dalarna berättades,
att satan givit trollpackorna »jämte hornet en nål vilken, då
de sätta den i väggen, öppnar hon sig, att man med häst
och vagn kan igenom fara, där så behöves. Trollpackan
uppväcker barnen gemenligen med desse orden: ’Kom nu,
djävuls barn, och följ mig till gästabud.’ Barnen, vid ett
sådant tilltal, kunna varken neka eller om hjälp ropa utan
måste följa med, nu nakne, nu i skjortan, nu klädde.» Därpå
sätter packan sig själv och de små upp på sin skjutshäst,
och så ropar hon: »Vi rida upp och så neder ända åt fanders!»
Under vägen väntar hon på sina kamrater »på den eller den
kyrkan, till dess flera samkas, då den ena ofta för den andra
skräpper av den stora barnehopen, hon haver». Där uppe
på kyrktaket eller tornet kunde man då få se barnen sitta;
och syntes de »små som kajor». Medan man rastade, passade
en del trollpackor på att »skava klockorna».
Vid ankomsten till Blåkulla, vilket här i allmänhet
beskrives såsom en stor rödmålad bondgård, går trollpackan fram
till satan och hälsar honom. Han skildras än som en svart,
luden och ful figur, som ligger under bordet, »helt
förskräckelig», än som en välmående patron, »sittande i högsätet mäkta
ansenlig». Berättelserna om hans utseende växla för övrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
