Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historier. Somliga småttingar hade man t. o. m. skrämt att ljuga
genom hot att annars ta livet av dem.
Det kom också i dagen, att intresserade personer med
gåvor lockat barn att beskylla misshagliga kvinnor för att
föra dem till Blåkulla. Stundom hade det vankats mat och
dryck, stundom ett runstycke. En av skvallerpigorna
berättades ha »fått sin mesta föda och uppehälle med det hon
lupit i vakstugor»; och av en familj, där hon lyckats intala
barnen att de »fördes», hade hon fått »särkar och skor».
Men sedan rätten utlovat frihet från straff för dem, som
talade sanning, återkallade under de följande dagarna
samtliga både äldre och yngre de beskyllningar, som de utslungat.
Av bekännelserna framgick också, att barnen »alltid samsat
sig och förmant varannan att tala ett, när de gingo upp
till konsistorium eller hovrätten, och förenat sig, huru de
Blåkullafärden med omständigheter skulle beskriva».
Urban Hjärne, som i likhet med Noræus med oavbrutet
intresse övervarit de nya rannsakningarna, inlämnade den
3 oktober ett märkligt »Betänkande om de anfäktade barnens
nyliga bekännelse», vari läkaren och naturvetenskapsmannen
lämnar ovedersägliga bevis för att det hela varit blott en
blandning av vidskepelse och ett »sammansatt skvaller av
en hop lättfärdiga pigor och flickor och däribland någre
självsvåldige gossar». Denna åsikt meddelade han åt rätten.
Så snart barnen bekänt sanningen, »då», skriver han, »gick
det alltsamman på en väg ut, som alle barnen med en mun
bekänna, nämligen på Myrans pigor m. fl. Äntligen
stannade allt slätt på Gävlepojken».
Intressant var ock att iakttaga, hur förändrade barnen
blevo till hela sitt uppträdande efter bekännelsens
avläggande. Förut hade de kommit in med en oförskämd, näsvis
och beskäftig min eller ock med ett oroligt, ängsligt och
förvirrat utseende. Men så snart de bekänt sanningen, var
deras ansiktsuttryck ett annat; deras sinne var lättat, och
de »sågo alla mycket förnöjde ut, likasom de hade fått gott
samvete och ro igen». En moder intygade, att det nu var
»en lust att bo på Malmen, sedan oväsendet upphört».
Barnen hade efter bekännelsen blivit »mycket glade däröver
och lika som andre människor».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
