Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trolldomssynd. Att hon flöt på vattnet förklarade hon bero
på att »hon var en fet kvinna; och skulle allt folket i staden
på samma sätt flyta på vattnet, där de till sådant prov
ställdes». Bödeln satte skruvar på hennes fingrar och armar,
»men ehuru hårt han åtskruvade, ropade hon likväl inständigt,
att hon är Guds barn, kan intet bekänna eller ljuga på sig
själv». Det var icke många, som hade en så beundransvärd
själsstyrka som denna 80-åriga kvinna.
Men vad hjälpte väl all hennes ståndaktighet mot onda
tungors prat! Rådsturätten var fullkomligt på det klara med
att man här hade fått fast en »den argaste och principalaste
’trulldieffuel’, den där med sin trolldomskonst skall kunna
förtrolla fisken ifrån landet förmedelst kopparhästar, hon
haver varit med att nedsätta».
Lika ohjälpligt fångna i sin tids fördomar voro de
trolldomskommissioner, som Kungl. Maj:t måste tillsätta för att
taga befattning med trolldomsväsendet i Bohuslän. Det blev
blott nya lidanden för den arma människan. Då man
slutligen »för hennes stora ålders och skröplighets skull icke
kunde mera och oftare pina henne», blev hennes sak hänskjuten
till Göta hovrätt. Men icke ett spår till medkänsla för en
olycklig, pinad medmänniska här heller!
När den stackars kvinnan i halvtannat år hållits inspärrad,
plågats och hetsats till förtvivlan, hade hon blivit så förslöad
till både kropp och själ, att domstolen icke fann det lönt att
längre sätta åt henne. Hennes tillstånd tecknas av
rådsturätten sålunda: »Nu är hon orörlig, alldeles döv, litet eller
intet ser och fullkomligt uti barndom fallen, så att hos henne
intet står varken på ett eller annat sätt att uträtta.»
Nästa kvinna, som rådsturätten i Marstrand förhörde, gick
det däremot ganska lätt att steg för steg driva till bekännelse.
Hon tillstod slutligen, att hon för 26 år sedan ridit till Satans
möte »på fånen själv uti ett brunt lambs liknelse»; och när
hon kommit fram, hade hon träffat flera kvinnor, som hon
namngav och därigenom drog med sig i fördärvet. Fanen
hade undfägnat dem med »mat, smör och bröd samt öl,
och eljest var där två små dockor, som dansade för dem».
Så drog den ena angivelsen den andra med sig, och det
befanns, att Satan regerade så väldeliga över hela Bohuslän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
