Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Kapitulationen vid Perevolotjna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men sedan de en stund setat till häst, kommo ifrån
skvadron till skvadron vissa officerare, som undersökte modet
hos skvadronerna, om de trodde sig att kasta fiendens styrka
över ända, som hade dem kringränt med en stark kår
infanteri och artilleri.»
Det besked som de flesta medförde till generalen var,
säger denne, »varken hugget eller stucket». Merendels hade
de med sig det svaret från sitt folk, att »vad andre gjorde,
ville de ock göra, så vida fienden intet kom alltför stark uppå dem».
Vad kunde för övrigt karolinerna svara i häpenheten över
en fråga, så käpprätt stridande mot allt vad krigarsed heter?
En dräpande kritik ligger i det enkla svar, som von Albedyls
dragoner gåvo. De svarade — berättar fänrik Piper: »Vi
frågar man oss nu? Tillförene har man oss aldrig frågat,
utan det har hetat: Gå på! — Vi kunna ej säga, att vi skola
slå dem, men vi vilje göra allt, vad mänsk- och möjeligit är.»
Stolta ord, vittnande om en alltjämt obruten krigaranda!
På det svar, som officerarne framfört, ansåg sig emellertid
Lewenhaupt icke kunna bygga något beslut, varför han
befallde regementscheferna att rida tillbaka till sina avdelningar
och »föreställa dem, att fienden stod för oss med sin armé, och
att ej var att tänka på någonting annat än antingen att
fäkta till det yttersta eller bliva fången.» Generalen begärde
nu att få bestämt veta, hur soldaterna ville handla.
Därmed hade han fullständigt lagt avgörandet i
manskapets händer, och han hade därvid skildrat situationen i
mycket mörk dager. Att se officerarne så där gå omkring
till menige man och »snacke» med dem om vad som skulle
göras — det finns inget tillräckligt betecknande svenskt
ord för en dylik situation — och detta utan att soldaterna
fingo en antydan om hopp, det kunde ej annat än göra slut
på tilliten till befälet.
Svaren utföllo emellertid, trots alla dessa ömkliga påhitt,
olika. Vi följa Lewenhaupts redogörelse: »De redo åter åstad
och kommo igen. Någre sade, att deras folk hade tegat helt
stilla och icke velat svara dem ett ord; andre, att deras folk
hade sagt, med fiendens kavalleri ville de väl träffa men intet
med deras infanteri — emedan vi själva intet hade infanteri
övrigit —, andre åter, att de intet kunde låta massakrera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
