Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och till döds smökte,[1] somlige halvstekte och åter utur
elden dragne, somlige levandes oppbrände, somlige med
påkar ihjälslagne, somlige med andra tortyrer pinte och
omsider husen anstuckna och i aska lagda, så att där var en
himmelsskriande jämmer, och evart man sig vände, sågs
intet annat än tyranni, blod och rök å alla sidor.»
Armfelt berättar i en skrivelse från april 1716, hurusom
han genom brev från Uleå stad fått underrättelse, att »i Uleå
kapell 142 människor funna blivit, som mest varit stekta till
döds. Från Kajana län», fortsätter han, »skola många
skrindor, fulla med små barn, blivit av fienden bortförda samt 8
präster och mycket annat folk. Slutligen skall fienden på
Uleåorterna lämnat en sjukdom efter sig, att det ringa
kvarblevna folket hoptals dör, samt skola kvinnfolk med s. k.
fransoser häftigt blivit besmittade. Tillståndet är
jämmerligare, än det beskrivas kan.»
Blott några djärva, förslagna partigängare, sådana som
de ryktbara folkhjältarne Kivikas, Luckoinen, Longström
och Löfving, vågade ännu bjuda fienden spetsen. »De hade»,
säger Nordberg, »sina egna fricompagnier, alle gode
skyttar, alle väl beredne och kunnige om varje den minsta väg
och stig över berg och dalar, skogar, kärr och moraster.»
Med sina små skaror oroade de ideligen ryssarne genom
djärva överfall.
Luckoinen lyckades ryssarne dock infånga år 1713. Och
klädd, som han var, »i gemene vallmars kläder», hade man
ingen anledning att betrakta honom som annat än friskytt.
Redan stod han där med repet om halsen, då han
överraskade sina bödlar med att ur sin rock helt lugnt draga
fram och överräcka en kunglig majorsfullmakt. Den
räddade livet på honom, och i stället blev han under
bevakning sänd till Moskva. Men hans visit i den ryska
huvudstaden kom blott att vara tre dagar — så skuddade han
dess stoft av sina fötter, och tre veckor därefter var han
ute på nya äventyr i de finska skogarna. Det fick för
resten tsaren själv något oförhappandes vetskap om, där
han satt på en herregård i trakten mellan Viborg och
Petersburg och åt middag. Det hängde på ett hår, att
den höge middagsgästen hade blivit Luckoinens fånge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
