Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Riksdag i missnöjets tecken och vad den drog med sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt lugn men endast ett ståndaktigt tålamod kan skingra;
ty sanningens kraft verkar i längden och upplyser sluteligen,
då man mest sökt att fördunkla den». Som exempel härpå
erinrade han om det misstroende, som »Gustav Eriksson,
fäderneslandets förlossare», mer än en gång under sin ärorika
regering fick röna från sitt folk. Han vädjade till
eftervärldens oväldiga domstol. Där skulle den slutgiltiga domen
fällas såväl över hans motståndare som över en konungs
uppsåt, vilken »föregått eder med efterdömen av foglighet,
saktmodighet och förtroende». Det vore hans rena uppsåt,
hans omsorger om sitt folks väl, som gåve honom kraft att
härda ut på »den stig, jag vid min regerings början valt
— en stig, ofta strödd med törne». Därefter kom det som en
flott gest, att Hans Maj:t nu ville efterskänka det fjärde året
av den bevillning, ständerna givit honom. Detta att ge sitt
folk 25% rabatt på skatterna var tydligtvis anlagt på att
knipa allmogen och låta konungens egen storsinthet lysa
så mycket klarare vid sidan av ständernas njugghet. Han
slutade sitt tal med den sötsura förklaringen, att rikets
tillstånd lovade fred och lugn, varför han hoppades att ej på
länge behöva sammankalla sina ständer. »Men då vi nu på
lång tid(!) skiljas åt, önskar jag eder den Högstes välsignelse
att med glädje återse edra hemorter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
