Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland och Danmark 1788—1790 - Ryska kriget 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför under hela sin levnad i hög grad okunnig i yrket.»
Bland sina kamrater var han »hjärtligen hatad» såsom
intrigmakare och bakdantare och fruktad såsom bråkmakare och
slagskämpe. Han var stark som en björn och därför inte god
att råka ut för, och även i dueller på värja brukade han avgå
med segern, ty fäkta, det kunde han. Allt detta gjorde, att
både kamrater och förmän aktade sig för att få en sådan karl
med sig ombord. Också blev han under hela tretton år,
1758—1770, icke en enda gång sjökommenderad på något
svenskt krigsfartyg. I stället idkade han jordbruk, drev en
del mindre hedrande affärer samt låg i med processer. Men
avancerade gjorde han lika bra för det, tack vare
åldersmeriter och ett äckligt fjäskande på allerhögsta ort. På
1781 års neutralitetseskader blev han kommenderad såsom
divisionschef och beordrades att kryssa i Engelska kanalen.
Men i stället upptäckte eskaderchefen honom kryssande vid
Doggers bank, och när Lilliehorn tillspordes, varför han icke
lytt order, skyllde ha på motvind, skörbjugg och »förruttnat»
dricksvatten. Inför höga vederbörande hade han sedan panna
att framställa sitt orderbrott såsom bevis på sin kända
»erfarenhet och försiktighet». Han skröt med hur ömt han
vårdat sig om sitt folk, och hur duktigt övat detta manskap
nu var — han aktade sig för att tillägga: »i att sy kläder och
skodon för mina privata affärer», ty därtill hade han använt
dem som voro yrkeskunniga ombord. För övrigt vimlade
hans skrivelser nu som nästan alltid av osanna uppgifter om
hans egna meriter.
På 1789 års riksdag gjorde sig Lilliehorn ännu mer hatad
än förut av sina ståndsbröder. Av konungen blev han däremot
belönad med fullmakt som konteramiral; och det var på den
platsen, som han nu hade åstadkommit en obotlig skada.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
