Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Kvinnosaksapostlar - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rykte. Ett par gånger smög hon sig också hemifrån och gick
utåt vägen till Stockholm med en oklar förhoppning, att
någon skulle taga henne med dit och sedan till Tyskland.
Men innan hon väl hunnit en fjärdingsväg, hade mod och
krafter sjunkit, och hon måste vända om.
Men vad verklighetens hårda värld förmenade den unga
flickan, det gav henne fantasins i så mycket rikligare mått.
Ty hon slukade underbara riddarromaner om sköna kvinnor
och tappra hjältar och gick omkring med huvudet fullt av
drömmar om sagolika äventyr, i vilka hon än var riddaren,
som kämpade mot drakar och troll, än den tillbedda sköna,
som vandrade i svärmiskt månsken bland liljorna kring
riddarborgen. Varje afton lyddes hon i halvmörkret, om hon
inte skulle få höra en stege resas upp mot muren av den
unge riddaren, som ville enlevera henne. Men under det
hon så »dag och natt gick i en drömvärld, i vilken hon ända
till exaltation frossade med granna och underbara scener, i
vilka hon alltid själv spelade en högst betydande roll, utförde
hon i det verkliga och vardagliga livet en tämligen bedrövlig.
Huvudet, där så mycket härliga syner och stora planer välvde
om, såg merendels ut som en blåntott; hon märkte ej hålen och
fläckarna på sina kläder, ej sina ’masklupna strumpor och
kippade skor’; hon glömde alla sina små vardagsförrättningar
och tappade eller släppte vad hon höll i händerna. Därtill
hade hon en passion för krakmandel, och det jämna ’krack
krack’, som hördes vart hon kom, samt mandelskalen, som
man överallt trampade på eller fick hängandes vid ärmarna
i fönstren, var ingenting mindre än trevligt. När nu Petrea
för allt sådant fick välförtjänta förebråelser, föll hon ifrån
skyarna — eller rättare från sin himmel — ner på jorden,
som då icke syntes henne olik en hög av ris och nässlor.» Ja
så eländigt prosaisk var denna verklighetens värld, att, som
hon säger, »min syster och jag i vår blomstrande ungdom år
ut och år in åkte oanfäktade till och från kyrkan var söndag
samma väg utan att bli ’enleverade’, på vilket vi alltid voro
beredda, ej utan en ljuv fasa».
Men än värre blev det, när hon blivit konfirmerad och
skulle ut i huvudstadens sällskapsliv. Hennes första bal lärde
henne riktigt, hur oförlåtligt det är för en ung flicka att vara
ful, isynnerhet om hon därtill är tafatt. Värst var det med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
