Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Kvinnosaksapostlar - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes väninna Malla Silfverstolpe på sommaren 1842. Hon
hade då just haft besök av Ida Hahn-Hahn.[1] På tal om den
excentriska tyska författarinnan, som chockerade folk
genom att, själv frånskild, resa omkring i sällskap med en herre,
utlåter sig Fredrika Bremer: »Angående hennes eget
förhållande, söta Malla, skola vi icke strida. Jag vill gärna tro,
att det är rent, men har svårt därför, i anseende till min egen
beskaffenhet. Allt vad som väcker hos mig en känsla av
ömhet har jag behov av att sluta till mitt bröst, ja, jag har
ibland omfamnat träd och kysst blommor, i kärlekssvallning
till dem. Och nu skapelsens mästerstycke! Nej! Aldrig
vågade jag experimentet att i längre tid resa med en man,[2]
till vilken jag hyste kärlek (och denna känsla är det, som
Grevinnan Hahn offentligt erkänner för sin »Reisegefährte»).
Hon kan likväl härutinnan vara annorlunda än jag; billighet
och rättvisa fordra att antaga det och i följd därav att icke
fördöma. Men tycker du ej att, även om förhållandet mellan
dessa två är fullt rent, så kan det med skäl tadlas ur den
synpunkt, att det ger ett vådligt exempel åt de svaga? Jag
har hört personer i liknande förhållande ivra för frihet från
konvenansens band, för vänskapens frihet emellan man och
kvinna, egna samvetets vittnesbörd och dess tillräcklighet,
när världen i sin blindhet förkastar. Så ha de ivrat, tills det
— gått på tok och det blivit dem själva klart, att naturens
drifter äro sådana, att samhället för att bibehålla renhet och
ordning nödvändigt måste väva konvenansens band kring
de enskildas liv och rörelser. Att människorna till dessa
band lagt många trådar och trassligheter, dem man kan och
bör stundom spränga, är visst; men visst är även, att det
finnes antagna seder och regler, som icke böra trotsas, emedan
de komma ur samhällets vakna medvetande.»
Den ton, vari hon i sina brev talar om erotiken, är icke
nunnans. Läs t. ex. vad hon skriver till en god vän år
1842 om det intryck, den berömde rättshistorikern
professor Bergfalk gjorde på henne. »Summan är», säger hon,
»att denne professor, så oskön han är, vore verkligen (för
att nyttja ditt uttryck) ’farlig’ för hjärtat, om han icke vore
farlig även på ett annat sätt. Jag har mera hört därom än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
