Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Karl XV som konung och människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänsteålder få taga plats till höger om de svenska statsministrarne.[1]
»Nej, Sibbern, det kan du inte få», skall kungen ha svarat,
»men vill du tura om och gå till höger om mig under
tronhimmeln, så kan det gå för sig.» — Det har påståtts, att
episoden skulle ha inträffat vid Karl XV:s kröning, men den
uppgiften vederlägges av Louis De Geer i hans »Minnen».
Åtskilligt talar dock för att anekdoten verkligen äger
grund, men att händelsen inträffat vid någon annan
högtidlighet.
En skarpskytteofficer i Stockholm — under vardagarna
urmakare —, den där i likhet med mången ann i samma
ställning förmenade sig vara en väldig taktiker, aktade en
gång icke för rov att disputera med högstdensamme i sitt
älsklingsämne. Men då avklippte kung Karl diskussionen, i
det han svängde sig om på klacken med orden: »Hå hå,
kära du, du förstår dig bättre på ticktack än på taktik.»
Kung Karls käcka, hurtiga tag gjorde honom naturligtvis
till soldaternas avgud. Han underkastade sig vilka
ansträngningar som helst. Man kunde få se honom i flere
timmar marschera till fots i spetsen för ett regemente och i
brännande solhetta sjunga med full hals. Hur betecknande
för hans friska humör vid kritiska tillfällen är ej följande
episod från en fältmanöver! Kungen hade råkat bli driven
tillbaka till en djup å, och den enda bro, som fanns i närheten,
var sprängd, d. v. s. förklarades vara det. Fienden ryckte
an — kungen såg ingen utsikt till räddning, ty över bron
lyste med stora bokstäver anslaget: »Bron är riven.» — »Det
ger jag f-n!» utbrast kung Karl, satte sporrarna i hästen och
sprängde över.
Efter en stor fältmanöver i Västergötland hade kungen
bjudit samtliga officerare, 500 stycken, till högkvarteret på
supé. Under träden stodo borden dukade och välförsedda.
Men just som man skulle gripa sig an med Guds håvor, började
tunga regndroppar falla, och inom ett ögonblick störtade
ett skyfall ned över härligheterna. Alla sågo oroligt, hur ali
den goda maten började simma, men då hördes kungens glada,
sorgfria röst med de humoristiska orden: »Det gör ingenting
— det är korkar i buteljerna!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
