Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Karl XV:s glada dagar
- Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det goda, ädla, ofördärvade folket, som med rätten på sin
sida ryckte an mot de stora och övermodiga. Och detta folk
hade ju sagt sin mening på allshärjartinget — ty kunde
man väl tänka sig ett mera storartat allshärjarting än alla
dessa möten med resolutioner, om vilka telegrafen berättat
från alla vinklar och vrår av vårt land? Och nu hade denna
starka folkmening segrat även på riksdagen.[1]
* *
*
Med stark spänning avvaktade man nu prästeståndets
beslut. Stämningen var där övervägande mot
ståndsindelningens upphävande. Det fanns talare, som varnade sina
ståndsbröder för att böja sig för en »terroristisk» opinion,
som vore »mindre verklig än tillverkad», att ge sin övertygelse
till spillo och därmed offra andras aktning. En sådan man
var professor Lindgren i Uppsala. Han förklarade, att han
utan ringaste tvekan skulle rösta nej, därtill driven allenast
av lågande kärlek till »den jord, mig fostrat har och fädrens
aska gömmer».
Dock fanns det å andra sidan flere av riksdagsmännen även
inom det högvördiga ståndet, som voro övertygade om
reformens nödvändighet. Och detta ej blott av ideella skäl.
Prästerskapet fick nämligen vidkännas en dryg extra
betalning för att underhålla riksdagsprästerna, vilka ju i sin tur
[1] Den mycket aristokratiskt sinnade markis Claes Lagergren —
»född aristokrat, fast av borgerliga föräldrar», säger han om sig själv —,
som avskydde representationsreformen såsom ett brott, ger i sina
intressanta memoarer följande bild av hur reformen hälsades i hans
hemstad, Örebro:
»Det var ett liv och en glädje i Örebro som aldrig förr. Pigor och
gesäller hurrade. Skarpskyttarna voro i rörelse — och de politiserande
gubbarna voro storförtjusta. Vår piga i staden gav ett kafferep i vårt
kök, där den ovan oss boende doktorinnan Zetterblads trotjänarinna
— en gammal skata — deltog. Pigorna hurrade, så att jag, störd i
min läsning, förargad frågade, vad det var frågan om.
’Jo, nu äro vi också människor’, skrek doktorinnan Zetterblads piga,
och därpå hurrade de.
’Håll käft, pack!’ sade jag och slog igen dörren.
Följande dag hälsade icke doktorinnan Zetterblads piga på mig,
när hon mötte mig, och vår piga försäkrade, att ifrågavarande jungfru
aldrig kunnat tro, att en bättre gosse kunde bära sig så åt. Det var
första obehagliga följden för mig av representationsförslagets
genomförande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Nov 25 10:55:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0176.html
