- Project Runeberg -  Tjugo år i Dalarne /
36

(1896) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26 STRÖMRENSNINGARNA.

På min fråga om han icke tänkte ta den på sig svarade
han: »Nej! Den är så tung, så den väger väl sina modiga
två pund.> Han blefve hellre våt än bure på en sådan
börda.

Att komma öfver den lilla sjö vi hade att passera drog
ej lång tid, ty drifven af stormen, snart sagdt flög vår båt
fram, och jag fann vid ankomsten, att jag var en smula
före den bestämda tiden.

»Jo, du,» sade min fryntlige granne, »det var just lagom
åt dig att också få dig en rotblöta, ty sådant här väder ha
vi haft att arbeta uti på hela denna resa. Lagom det räcker
till åt dig!»

»Gläd dig ej i förtid, du! Jag tänker vi äro vid vänd-
punkten nu.» ;

»Ja, Gud bättre,» sade han och såg upp åt skyarna,
»tror jag icke nästan som du. Men in med dig!»

Där träffade jag strax vår kapten och flottchefen på
Väster Dalälfven. De voro nyrakade och torra, sågo söndags-
lika ut och hade en likadan min.

»’Tror du det lättar på?» sade flottehefen så snart de
öfliga hälsningarna försiggått.

»Ja, jag hoppas det.»

»Gör dig intet kalas i tankarna!» sade han. »Det är
bara regenljusen ” som lysa upp litet; det börjar snart
igen.»

»Under tiden äta vi,» sade vår värd.

»Nu,» sade jag, då frukosten var undanstökad och vi
följdes åt ut på verandan för att se på vädret, »har jag
kalasat kroppsligen, och nu börjar jag i tankarna, bror
flottchef. Jag tänker kapten förenar sig med mig?»

»Ja, af fullaste hjärta. Vi behöfde alla få torka oss
nu några dagar, och jag i synnerhet, som skall fortsätta
flera dagar till. Alltså låtom oss begagna tiden. Vi begifva
oss utaf.» Hr

Och därmed gingo de till sina rum för att rusta sig.
Jag tog afsked af min granne, som nu var fri och fick bli

+ »Regenljusen» kallas på dålspråket den bedrägliga ljusning som
stundom genombryter den af stridt regn förmörkade luften.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:32:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sg20dalar/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free