Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSFISKE. SM
hemma, och så begaf jag mig till båten. Där stodo mina
karlar jämte en tredje. Det var en lång räkel till karl och,
som jag genast såg, icke från vår socken (Venjan). Då jag
kom närmare kände jag igen mannen. Det var vår heder-
lige flottchefs högra band och förman, fjärdingsmannen i
Jerna. Vi skakade hand, och så förtrodde han mig, att han
blifvit vald till sockenombud för Jerna, till hvars rå jag
skulle följa och där hans arbete skulle börja. Han hade
gått hemifrån dagen förut och tyckte han kunde gå emot
synen och vara med och se på hur det tillgick inom Venjan.
Kunde han få följa med i min båt, skulle han göra mig
någon tjänst igen.
I min båt kunde han godt vara med utan återtjänst,
blott han ville ställa så att vi finge vackert väder. Ja, det
var han säker om. Nu skulle vi få sol och klar himmel,
blott vi hunne en bit på dagen. Så kommo herrarnas karlar
med deras saker, men några herrar sågo vi ej till, hvarför
jag sände Jon upp för att fråga hvad som förorsakade dröjs-
målet. Jo, de väntade på sockenfullmäktige från Venjan;
de vore icke komna ännu.
Det händer ibland i skogsbygden, att vädret växlar
ganska hastigt, och så hände äfven nu. Det hade under
sista timmen icke regnat, ehuru molnen ännu voro tjocka;
men de hade höjt sig, och stormen hade blåst ut. Vågorna
hade ej längre hvita kammar; de kommo rullande i långa
valkar och väsnades icke så hårdt mot stranden.
»Sätt ut och öfver sjön till strömmen!» blef mina
order, ty först där vidtog mitt arbete med synen, och jag
hade räknat ut, att jag under vår väntan skulle hinna lägga
ut mina refvar för att fånga en eller annan öring eller
harr.
Vid ankomsten till forsen släppte Jon ut vårt ankare,
egentligen en sten, och nu stod båten med den skarpa för-
stäfven mot forsen. Från bakstammen, där jag satt, slängde
jag ut mina flugor. Ja, där hugger en fisk genast, och då
Jon, som satt mig närmast, såg detta, slängde han ut mitt
andra spö, under det jag kämpade med den fisk som nappat.
Det drog om en stund innan jag fick den starka och obän-
diga fisken in 1 båten, och nu befanns det, att han var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
