Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 ETT DRIFNINGSARBETE.
träspjälor i stället för fjädrar. I den frusna, spåriga vägen
slamrade hon värre än en rustvagn och skakade mig varm.
Svarten kunde endast korta stycken förmås att springa.
Sökte jag muntra upp honom med piskan, stannade han
och gick ej förr än det föll honom in.
Men äfven nu kom räddning. Ett par herrar med en
yster häst upphunno och körde förbi mig. Då Svarten redan
tröttnat på mitt sällskap, beslöt han följa dem, och på det
sättet kom jag ganska raskt framåt ett par mil eller till
Tunsta bro, där jag måste stanna för att språka med in-
spektoren eller faktorn, som hade skiljning och flottning af
timret om hand. Efter ett par timmars rast knogade Svarten
och jag af igen.
Det är två saker som alltid göra värmländingens lynne
dåligt: det är att köra oxar eller en lat häst. För min del
kan jag tillägga: en dålig kärra och stelfrusna, spåriga lands-
vägar. Allt detta hade på en gång blifvit min lott, jämte
en grå, kulen dag och en ful trakt. Men då jag ej kunde
förändra någon af alla dessa motigheter, bearbetade jag
Svarten, som nu syntes ha kommit till den åsikten, att
det kanske ändå vore bäst knoga undan, och på det sättet
hunno vi omsider till Utby gästgifvaregård i Rättvik. Där
var lif, folk, auktion och luktade brännvin på långt håll,
och där skulle både jag och Svarten ha middag.
Efter litet parlamenterande med några sysslolösa per-
soner, som stodo ett stycke från auktionisten, kom en karl
och tog hand om Svarten, och jag gick in för att skaffa
mig middag. Jag möttes af en hygglig uppasserska, som
sade mig, att middag skulle jag få om en stund i sällskap
med några herrar som besökte den pågående auktionen.
Med detsamma såg jag auktionisten utbjuda en älghud. Den
borde jag ha i min kärra, där ingen dyna fanns att sitta
på, och så gick jag ut och ropade in älghuden, lade den på
kärran och tittade till Svarten, hvarvid den tanken smög
sig på mig, att jag borde sälja min late kamrat och köpa
en annan häst i stället. Men så tyckte jag, att det kanske
ändå vore bäst uppskjuta med den saken tills jag blefve litet
mer hemmastadd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
