Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NY BEKANTSKAP. 65
Sju, åtta middagsgäster blefvo vi, och med dem var
ingen svårighet att bli bekant. De voro glada och upp-
sluppna människor. Värden i huset var kanske den gladaste,
och då han på tillfrågan fick höra mitt namn blef han ännu
mera vänligt stämd emot mig, ty han kände väl min släk-
ting, disponenten för Korsnäs, och det gjorde för resten
alla de andra i sällskapet. Och så blef jag mycket fryntligt
och väl bemött af alla. Det friskade upp humöret betyd-
ligt: jag glömde Svarten, de dåliga vägarna, men knappast
den skakande kärran, ty redan var jag öm både i ryggen
och ferstädes.
De till hvila för Svarten anslagna två timmarna voro i
det närmaste tilländalupna då jag tog farväl af mina nya
bekanta. Men om den saken ville de ej höra talas. Nu
började auktionen igen, och efter dess slut inbjöds jag på
toddy och knackspel; ett sådant nöje borde jag vara med
om. Lyckligtvis körde man fram Svarten; men i stället
höll man stadigt fast min öfverrock, tills jag helt oförmodadt
erhöll hjälp af en bland de muntraste, som förklarade sig
ämna åtfölja mig till Mora, om jag blott ville vänta och
dricka en kopp kaffe. Det anbudet kunde jag icke försaka,
emedan jag länge nog sällskapat med mig själf. Kaffet
kom med en hel rad af avec, och så tillsades, att min häst
skulle sättas in i stallet igen. Det blef glam och bråk,
men hur det var så kom jag upp i kärran. Dit praktiserade
sig ock min nye vän och bror, ty nu voro vi bröder alle-
samman, och under handklappningar och skrattsalvor af-
reste vi.
»Se så,» sade min reskamrat då vi kommo till en tref-
lig gård en bit bort, »här köra vi in. Här bor jag, och nu
blir du hos mig i natt; de andra komma efter om en stund,»
och så klef han af och öppnade grinden. »Anamma !» sade
han då jag reste förbi och ropade farväl och tack för godt
sällskap. »Hade jag trott dig om det, skulle du nog fått
stanna på Utby.» Vidare hörde jag icke den gången, men
prof på gästfrihet hade jag fått, och det rundligt ändå.
»Skatta dig lycklig, du!» sade min vän Julius, hotell-
värden i Mora, en gammal brukskarl liksom jag, då jag
talade om min nye bekante i Rättvik och det utlofvade
Schröder. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
