Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALLBLODIGHET. 85
dig nu, hur saken står?» Jag kunde blott leende svara,
att vi skulle väl under dagens lopp få knuten löst.
»Lägg fram alla räkenskaperna,» sade min disponent,
»och visa direktören, hvad du af dem kan sluta dig till.
Jag går att hämta din företrädare, få vi börja med den.»
Jag gjorde så och visade på de kassaposter som voro sam-
tidiga eller nära samtidiga med den post för hvilken betalning
fordrades. »Bra få reda på det där,» sade han, »>men icke
äro vi närmare slutpunkten för det. Jag kan icke fatta,
hvarför vår vän på Johannesholm halat med den här saken;
han brukar eljes icke söla.»
Nu kom min disponent med hastiga steg. »Fram med
kantinen!» sade han till kusken, och till oss: »Vi äta frukost
nu, ty vår kund där borta är ej uppstigen ännu. Vi ha nog
tid, och hungrig är jag.> Och tid hade vi, ty mer än en
timme fingo vi vänta innan f. d. inspektoren eller ingeniören
kom. Men då var han ock kry som ett vinterny, glad och
skämtsam och tycktes icke vilja veta, hvarom frågan var.
Men den kom snart på tal. Ja, om den saken var han lika
villig som skyldig att upplysa allt hvad han visste, men det
var ej mer än det som stod i böckerna. I minnet hade han
ingenting bevarat, blott en sak: att allt var betaldt. Och
så beklagade han, att bergslagets inspektor, hans gamle vän,
icke vore närvarande, ty han kunde nog draga sig till min-
nes, att han, Korsnäsinspektoren, aldrig hvarken för bolagets
eller egen del haft någon räkning med Falu bergslag eller
Johannesholms bruk. För öfrigt syntes detta bäst af hans
inlämnade räkenskaper.
Hvad han vidare tänkt säga oss kom aldrig fram, ty
han afbröt sig själf med det glada utropet: »Ah, se där,
där kommer ju bergslagsinspektoren!» och så gick han fram
till fönstret och nickade vänligt till denne, hvarpå han
hastigt gick ut för att välkomna honom och trycka hans
hand. För mig själf tänkte jag, att icke kunde denne vän-
lige och höflige man afsiktligt vara en bedragare. Vore
felet å hans sida, så vore det slarf eller glömska. Snart
voro både ingeniören och inspektoren åter. Efter de öfliga
hälsningarna sade inspektoren barskt, att nu vore hans ärende
att få likvid för bergslagets gamla fordran af ingeniören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
