Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REKOGNOSCERING. 113
om hufvudet och lågo med de bara och valkiga fötterna
mot elden. För öfrigt voro de, liksom jag, öfversållade med
falaska.
»Upp, upp!» Och med ens blef lif i de förut orörliga
kropparna. Tröjorna afkastades, man satte sig upp och såg
solen. Man tyckte sig ha sofvit alltför länge, men de
tunga bördor de dagen förut burit och den elaka mark vi
vandrat uti hade pressat på krafterna: vi kommo öfverens
om, att föregående dag varit »synjall»> (tröttsam).
Nu var dock all trötthet försvunnen: man var spänstig
i benen och lederna mjuka. Ingen behöfde fråga, hvad vi
den dagen skulle företaga oss, ty alla visste, att vi skulle
vandra igenom den stora skogen och se, om där funnes många
timmerträd.
Frukosten intogs utan ceremonier, så stoppade vi på
oss några brödbitar, hvarpå vi i två partier drogo ut, för
att vid mörkningen mötas och meddela hvarandra hvad vi
upptäckt. Lars och Morakarlen tog jag med mig och upp-
sökte ena rågången, den vi följde, ty jag hade beslutit gå
rundt omkring den stora skogen.
I mörkningen voro vi alla samlade vid vår bod igen.
Alla hade vi vandrat vida omkring, och alla hade sett
mycket timmerträd. Så fortforo vi två dagar till, hvarpå
vi flyttade till den nedre sjön, där vi åter lagade till en
bod åt oss. Därifrån gingo vi och undersökte de skogar
som icke voro inköpta. Då detta var gjordt återstod att
utstaka de för flottningen nödiga byggnaderna och Uppgpra
kostnadsförslag öfver dem.
Om ett sådant arbete skall göras riktigt, tager det tid,
ty ibland träffar man på svåra ställen, där klippor och
moras försvåra framkomsten; på andra ställen åter träffar
man utvidgningar af älfven, fulla af sten och grund, där
man får se sig noga för. Så hade vi gått en stund, Bratt
ett stycke före mig, som stod kvar vid afvägningsintrumen-
tet och nedtog det efter antecknandet af den observation
jag gjort. Då tvärstannade plötsligt Bratt. Han stod all-
deles stilla: han såg tydligen något mindre vanligt. Efter
några minuter vände han sig om och vinkade. Jag för-
Schröder. I o)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
