Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 LITET AF HVARJE.
>Hur käns det?»
Intet svar eller rörelse från det lilla byltet. Hon sof nog.
Så hunno vi till bruket.
»Här måste jag in och värma mig,» sade en röst från
kursläden. Den rösten var mig allt för kär och välbekant
att ej åtlydas.
» Vi resa ej in på herrgården,» ljöd vidare från släden.
» Vi komma blott till besvär. Det är sent.»
Så körde vi fram till den första smedstugan vi träffade
på, och välvilligt folk träffade vi. Kallt var äfven inne i
stugan, men det blef snart en hejdundrande brasa, och nu
slutade sällskapet att trampa med benen och slå med armarna,
och bra var det. Men se, nu voro alla hungriga och törstiga.
Det var betänkligt. På halffruset isigt vatten var ingen
brist, men det kunde hjälpas, och så tog jag fram min kantin.
I den funnos endast rester af hvad som funnits vid min af-
resa, och de voro därtill bottenfrusna. Ja, det var också
ett öde! Smedmors stekpannor måste anlitas, och så frågade
köpmannen, om brännvinet också var fruset. >»Ja, nog ser
det ut ungefär som mjölk och vatten,» blef svaret, >»och icke
en dryp får du förr än Lars och Lasse som frusit mest fått
hvar sin sup.» Nå, däri var reson. Om han fick sedan,
skulle han värma flaskan framför brasan. Ja, det skulle
han då få, och till tack lofvade han, att blott vi hunne till
hans hem, skulle vi få mat så det förslog. ’Tack vare vär-
men från brasan och hvad som fanns i matsäcken, blef säll-
skapet snart uppiggadt, och så hörde vi hästtramp, klock-
ljud och en slädes gnisslande.
Dörren slogs upp, och in kom en snöig figur med buller
och bråk. Det var bokhållaren, som vi förut ej saknat.
Han grälade på oss för det vi icke kört fram till herrgården,
utan slagit oss till i smedstugan. Men på ett sätt var
det bra, ty han hade tappat sin kamrat, den pigga norskans
bror.
Tappat kamraten! Hur kunde detta gått till? Jo,
släden hade stjälpt omkull, kamraten hade rullat ur och
ned åt den förbiflytande ån, och så hade hästen börjat
krångla och ryckt upp släden, och så hade det burit af tills
hästen fått se sina kamrater, då han stannat, och nu, Gud
EES EEE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
