Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORTTAPPAD OCH ÅTERFUNNEN. 201
vare lof, var han, bokhållaren, här frisk och färdig! Och
nu frågade han, om vi hade beställt kaffe, varmt kaffe, ty
frusen var han, och kallt var det, det kunde han tala om.
Bokhållarens berättelse väckte olika känsloutbrott hos
oss. En del togo illa vid och ropade på Lars. Han skulle
ut och få reda på den förlorade. Andra däremot skrattade
öfverljudt, ty någon fara för vår norskas bror fanns icke,
och oväntadt snart bekräftade han detta själf, i det han,
snöhöljd och bister, kom in, bärande på slädhud och dyna,
dem bokhållaren också tappat. Sedan den borttappade
mannen, visserligen snöhöljd och blåfrusen, utan vårt åt-
görande hel och helbrägda åter befann sig i vårt lag, tog
hela tillställningen sig trefligt ut, och han mottogs af glada
anleten och högljudt bifall, hvadan den läxa han nog tänkt
förära sin kamrat bokhållaren torkade in.
En half timme därefter voro vi åter ute och färdades
i den bistra vinternatten. Att börja med var samspråket
lifligt nog, och man ropade till hvarandra från släde till
släde, men då vår väg nu gick ned på isen, blef snart tyst,
ty temperaturen på sjön var sådan, att man miste lusten
att prata. En timme efter affärden från smedstugan körde
vi upp på köpmannens gård, och snart voro vi inne hos
honom. Men här var lika kallt som då vi inträdde i smed-
stugan. Ingen vågade taga pälsarna af, oaktadt vi genast
hade en sprakande brasa i kakelugnen. Vi slogo oss ned
med ytterplaggen på, icke så värst lifvade, ty nu hade vi
börjat frysa igen.
»Raska på, mor, med maten!» sade köpmannen, »ty jag
är säker om att alla, liksom jag, äro hungriga. De där
matsäcksresterna vi fingo vid bruket förslogo ingenting:
jag blef värre hungrig.»
»Ja, raska pål» sade vår gladlynta och duktiga värd-
inna, »raska på då allting står fruset i skåp och skänkar!
Gud bevare oss för de karlarna!» sade hon till min hustru;
»de begripa då ingenting! Gif eder ro, så få ni matl>»
Men den som icke gaf sig ro, det var mor själf, ty hur
hon så hastigt kunde få en tillbringare punsch kokhet, det
funderade åtminstone jag på. Lång tid drog icke heller
om innan hvar och en hade tömt sitt glas, och därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
