Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKHUMOR. 211
tvärt öfver några stockar, som vattnet med detsamma bort-
förde från stranden.
Nu blef Nils häpen och skrek med hög röst till sin
kamrat:
»”Els kälinga, Anders! Jag kom aldrig hem. Med mig
bär det åt ’elvit.»
Längre hann ej Nils i sin hälsning, ty ett par af värm-
landspojkarna voro vips ute på stockarna, reste upp Nils
och fingo honom på land inom några sekunder.
Sådana där små afbrott i hvardagslifvet voro för timmer-
märkaren icke ovanliga. Vid många tillfällen hade han rätt
roliga stunder bland sina arbetare. Träffande omdömen och
uppfriskande berättelser bestodos honom allt emellanåt. De
voro icke sökta eller tillskrufvade, utan kommo fram helt
okonstladt och naturligt, såsom berättaren uppfattat dem,
och med en humor som var högst tilltalande och ofta af
urkomisk art, så att den, så att säga, sög sig så fast att
åren ej förmå utplåna den.
I sådana fall stod dalkarlen ingalunda efter andra af
vårt lands inbyggare, änskönt han kanske var mindre be-
nägen att meddela sina tankar och intryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
