Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skola vi vända?
Du var först vid 1860-talets början som några större
hopar af skogsarbetare från Värmland började vandra
genom Dalarne och upp åt Norrland. Hoparna kommo i
två afdelningar. De som anlände på hösten voro timmer-
körare med sina huggare, två å tre man till hvarje häst.
De färdades åkande och voro på det hela mindre hopar
samt ej så bråksamma som de hvilka kommo vårtiden. Dessa
voro så kallade löskarlar: timmerflottare och sådana som
voro betingade för arbete vid de stora sågverken. De
kommo gående och rätt ofta i stora hopar.
Anlända till Mora och Mora Strand, då den största
handelsplatsen norr om Siljan, slogo de sig vanligen ned
där en dag, för att hvila, öka på proviantförrådet och, som
de själfva sade, »få sig en sup», ty mellan Värmland och
Mora fanns intet ställe där de kunde få köpa brännvin eller
öl. Men vid Mora Strand fanns både magasin och krog.
Där borde man taga igen sig efter vandringen genom sko-
garna och öfver bergen. Man slog sig ned på marken utan-
för krogen och åt. Så salade man ihop till en kanna bränn-
vin, och då denna var slut till en ny jämte öl, och så kom
man »i stämning», som det nu heter. Den tiden var krogen
vid Mora Strand sällan fri från kunder, och många gånger
såg jag flockar af dalkarlar äfven stå utanför krogen och
supa, ty krogstugan var full: man hade ej rum för alla
törstiga kroppar.
Det var klart, att de vandrande värmländingarna och
infödingarna eller dalkarlarna kommo i samspråk, och då
föllo ord som kanske ej voro illa menade, dock upptogos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
