Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROGEN VID MORA STRAND. 210
så, och snart var en träta i gång. Mellan folk i spritstäm-
ning är ej långt från träta till batalj, så ej heller mellan
värmländingarna och Morakarlarna, ty intetdera af de folken
hör till de mer saktmodiga sedan de förtärt vår national-
dryck. Under de första åren fingo dalkarlarna stryk, an-
tingen af den orsaken att de vid tillfället voro fåtaligare,
eller att värmländingarna voro mer vana och öfvade i knyt-
näfskampen. Orsaken till Morakarlarnas nederlag må nu
ha varit hvilken som helst, nog af, värmländingarna blefvo
fruktade af litet hvar i bygden, ehuru de för öfrigt icke
bedrefvo någon nämnvärd odygd.
Värmländingarnas herravälde vid krogen på Mora Strand
blef dock icke mångårigt, ty snart hade en hop närboende
dalapojkar, genom trägen öfning i knytnäfskamp, kommit
så långt, att de i stället klådde värmländingarna och, i brist
på sådana, sina egna landsmän. Och så spelade Morkarleby-
pojkarna herrar i slagsmålen vid Mora Strand, tills sockne-
männen funno nödigt borttaga både brännvinsmagasin och
krog.
Visserligen var striden mellan de vandrande skogs-
arbetarna och infödingarna icke alldeles slut med krogens
stängning i Mora, ty då funnos otaliga köpransbodar där
öl och vin funnos att få till så stor myckenhet man önskade.
Att konsumtionen af vin var betydande, kan man döma
däraf, att herr L. O. Smith i Stockholm fann sig föran-
låten tillkännagifva, att han sålde ett vin som passade
särskildt för arbetare i land med låg temperatur och således
lämpade sig för Dalarne. Vinet kallades Liberté och inne-
höll så mycket sprit, att det kunde ersätta brännvinet. Med
en blandning af Liberté, Hoffmans droppar och öl tröstade
man sig öfver kommunalfullmäktiges orättvisa stängning af
magasinet och krogen. Mötte man en hop värmländingar
berusade af den ofvannämnda blandningen, ansågo infödin-
garna, att fara för öfverfall eller obehag vore för handen,
kände sig kusliga nog och sökte undvika mötet. Faran
måtte dock icke varit så stor, ty jag hörde aldrig, att någon
ordentlig person blifvit ofredad. WSjälf mötte jag många
gånger sådana skrålande hopar af värmländingar, blef dock
aldrig ofredad, men ofta igenkänd och hälsad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
