Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 SKOLA VI VÄNDA?
Värmländingsflockarna hopade sig äfven i andra socknar,
såsom i Orsa och Ore, men därifrån hördes inga oordentlig-
heter, emedan där icke funnos några brännvinsförsäljningar
eller köpmansbodar. Däremot funnos sådana i Elfdalen, och
där voro slagsmålen många och rätt hetsiga. Man berättade,
att det en gång gått så långt, att värmländingarna kastat
själfva gästgifvaren eller krögaren ut genom fönstret. Ord-
ningsmaktens fåtaliga handhafvare kunde föga göra åt saken,
emedan orostiftarna voro okända till så väl namn som hem-
ort och voro, då allvar blef i saken, just som bortblåsta
från socknen. Det hände nog, att en och annan blef fast.
tagen och lagförd, men någon bättring inträffade egentligen
icke förr än brännvinsmagasinet äfven i Elfdalen stängdes.
Visserligen fanns där både vin och Hoffmans droppar, men
superiet och slagsmålen tynade af år från år.
Under de fyra år jag bodde i Elfdalen lefde så väl in-
födingarna som skogsarbetarna mönstergillt. Af alla de in-
födingar jag hade beröring med sätter jag Elfdalingarna
högst, af många skäl, och icke minst därför, att de äro
höfliga, pålitliga och snygga. HElfdalingarna, liksom deras
grannar Lima- och Transtrandsborna, skilja sig mycket från
dem som bo och bygga omkring Siljan, och det finns anled-
ning tro den saga som förtäljer, att de äro af annat ur-
sprung. Deras egendomliga språk, vidt skildt från de dialekter
som talas i andra dalasocknar, jäfva heller icke den sägnen.
Så vidt jag kunde märka, voro nog icke alla Elfdalingar
af samma stam, ty där funnos obestridligen både finnar och
zigenare.
Sannolikt var det afkomlingar af de senare som sålde
brännvin i smyg och tillställde de få supkalasen som in-
träffade under min tid i Elfdalen. Så hände en dag, att
ovanligt med folk besökte mitt hem, dels sockenfolk, dels
värmländingar, som sökte arbete. Alla voro mer eller mindre
glada och luktade både brännvin och »droppar». Jag var
rustad att den dagen begifva mig af till Mora och vidare
på ett förut bestämdt sammanträde. Hästen stod påselad,
släden framdragen och packad. Men den ena arbetarflocken
efter den andra kom, och ingen resa blef af förr än vid
niotiden på kvällen. Jag hade Västby-Lars till körsven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
