Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NATTLIG FÄRD. 215
och han visste lika väl som jag, att vi måste begagna natten
för att hinna fram dit vi skulle, så något tal blef ej om
att dröja till nästa dag. ;
Då vi åkt en bit mötte vi en hop körare, som foro
uppåt kyrkebyn. Äfven dessa hade nog festat, det hördes
på deras högljudda samtal; men de gjorde inga svårigheter
att släppa oss förbi.
»De kommo lagom, de där,» sade Lars; »de slåss uppe
i byn.»
»Hur vet du det?»
»Jo, en af våra karlar kom därifrån just som vi foro.
Det är ’ödskligt (ödsligt, oroligt) för oss att gifva oss ut
i natt,» tillade han i allvarlig ton.
»Hvarför mer i dag än eljes? Vi ha ju rest så mången
natt under dessa år här i Dalarne och aldrig haft ondt af
folk; så det går nog bra för oss, Lars. Kör på! I Garberg
låta vi hästen pusta en stund. Till dess sofver jag. God
natt!»
Äfven vid Garberg var en hop resande som stannat på
gästgifvargården. Det var ett af de senaste åren jag bodde
i Elfdalen, långt efter den tid då krogen där var stängd.
Superiet hade också börjat aftaga. Men, ovanligt nog den
tiden, var samlingen icke nykter, och man sökte medels öl,
som såldes på gästgifvargården, laga att man icke nyktrade
till allt för fort. Emellertid ofredade oss ingen; folk kom,
ehuru sent det var, och andra afreste före oss.
Efter att ha pustat en timme eller så afreste vi, jag
betydligt uppiggad efter ungefär en timmes sömn och min
körsven också vid godt kurage. Vår häst trafvade muntert
fram på den smala men jämna vägen. Några minuter sedan
vi lämnat gästgifvargården befunno vi oss på en lång träd-
bevuxen mo, där de åldriga furorna, snöhöljda och ned-
tyngda som de voro, lutade sig in till vägen och gjorde det
mörkare ibland dem än det var på ställen med glesare skog
och öppningar uti den. Luften var tung och disig, litet
ny snö hade kommit under dagens lopp, molnen hängde
tunga och snödigra nära skogtopparna: man kände på sig,
att snön snart skulle börja falla igen. Inga vägfarande
mötte vi numera, och inga hördes heller komma efter oss;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
